Tamråtta

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Tamråtta
Två tamråttor.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Gnagare
Rodentia
Överfamilj: Musliknande gnagare
Myomorpha
Familj: Råttdjur
Muridae
Underfamilj: Möss
Murinae
Släkte: Råttor
Rattus
Art: Brunråtta
R. norvegicus
Underart: Tamråtta
R. n. f. domesticus
Vetenskapligt namn
§Rattus norvegicus f. domesticus
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Tamråtta (Rattus norvegicus domesticus eller mer korrekt Rattus norvegicus forma domestica) är en domesticerad form av brunråtta som används som försöksdjur (labbråtta) och sällskapsdjur; den är en genom tusentals generationer förändrad och förädlad variant av den vilda brunråttan.

Alla råttor som saluförs i zooaffärer är tama brunråttor, eftersom det inte finns några domesticerade svartråttor i Sverige.

I Sverige organiserar sig råttintresserade främst i Svenska Råttsällskapet (SRS).

Eftersom tamråttan liksom sin vilda motsvarighet är ett utpräglat flockdjur skall man alltid hålla minst två av samma kön tillsammans. Tamråttor lever vanligen i två till tre år, men rekordet ligger på strax över sju år.

Utseende

Tamråttan skiljer sig fysiskt från den vilda brunråttan genom att generellt bli större, kraftigare och tyngre vilket givetvis är resultat av avel och bättre föda. Hanar är dessutom något större än honorna och vanligtvis är de också lite lugnare. Tamråttan har till följd av selektiv avel även något större ögon och öron än vilda råttor. Tama råttor förekommer även i många färger och teckningar medan brunråttan endast uppträder i sin brungrå grundform (med variationer i nyans) samt albinistiska, leucistiska och melanistiska varianter.

Tamråttans alla olika färger är baserade antingen på grundformens färg (se agouti) eller svart (melanistisk). Vissa gener som bleker pälsfärgen på olika vis har sedan givit upphov till en rad färger och nyanser. Teckningarna i sin tur är från början olika typer av partiell leucism som genom selektiv avel renodlats till vissa bestämda mönster.

Det finns även de råttor som är rexade (lockiga). Hos råttor med rex är underpälsen lockig och täckhår saknas nästan helt. Dessutom är morrhår och ögonfransar i större eller mindre utsträckning lockiga. Paras två rexade råttor med varandra blir en del av ungarna så kallade dubbelrex. De har samma lockiga päls som sina föräldrar, men tappar då och då större delen av pälsen och blir nästan nakna.

Tamråtta med dumboöron

Råttor med öronen lägre ansatta än normalt kallas dumbo. Dumbogenen är recessiv och syns alltså inte alltid på föräldrarna. Tidigare ansåg man att dumbogenen medförde vissa defekter som sämre bett, nedsatt balans etc, men studier har visat att den enda anatomiska skillnaden förutom öronens placering verkar vara att dumboråttor tenderar att ha kraftigare nackmuskler.

Ovan nämnda varianter är sådana som uppstått i laboratoriemiljö och sedan tagits tillvara av uppfödare. Genom avel har man fått fram andra, extremare varianter såsom råttor utan svans och helt hårlösa råttor.

Föda

En tamråtta i hemmiljö bör få en varierad kost. De skall också ha tillgång till rent friskt vatten hela tiden. Ost, som många förknippar med råttor, är inte särskilt bra för dem. Däremot kan man ge dem det då och då men ingenting man skall överdriva med. Tamråttan bör få kött en till två gånger i veckan medan pasta och (tillagad) potatis kan ges i större mängder. Choklad är inte, tvärtemot vad många tror, farligt för råttor bortsett från att det innehåller mycket fett och socker.

Avel

Råttor är höjdare på att föröka sig, de kan få upp till 21 ungar i en kull men det brukar vara 7-15 ungar. En råtta bör få minst sex ungar i en kull, får den färre så kan något vara fel. Parningen tar bara några sekunder men om man vill vara säker på ungar kan dom gå tillsammans några dagar. En hona löper var femte dag. Först förlöper hon, sedan höglöper hon. Det är när hon höglöper hon kan bli dräktig. Sedan efterlöper honan. Råttor blir könsmogna vid 6 veckors ålder, men bör ej paras då honor minst ska vara 6 månader och hanar 1 år för att eventuella sjukdomar skall hunnit visa sig. Råtthonor är dräktiga i 21-25 dagar. Om honan väntar kullen längre, kan komplikationer uppstå. Ungarna föds blinda och döva, även utan päls. Skulle morrhåren vara lockiga är ungen "rexad", annars kallas ungen slät. Efter 3 dagar visar det sig om ungen är ljus eller mörk. Om den har svarta tecken på kroppen kommer den fortsättningsvis ha det, förutsatt att den inte är roan. Fläckarna kan då blekas bort med tiden. Ungefär efter 1 vecka börjar ungarna få lite päls, men de är fortfarande blinda och döva. Öronen har utvecklats en liten bit men inte tillräckligt för att höra. Efter 2 veckor öppnar kullen ögonen, och de har då också börgat kravla runt i buren, trots blindheten. De har slät päls till en början, men den kommer bli fluffig inom några dagar då råttor rör sig mycket. Vid fem veckors ålder ska de som tidigast lämna mamman, men de ska väga minst 80 gram. En hona kan även vara skendräktig. Normalt går hon upp 15 gram varje dag, och den 21 dagen hon är dräktig så kan man känna ungarna. Honan har även hård mage. Om inte, så är hon troligtvis skendräktig. Går honan över tiden, och ungarna dött, är det stor risk att hon dör av likförgiftning. Detta kan medicineras med spruta som ges hos veterinär. Att vänta ungar tar 8-9 veckor, och kostar mycket då man måste köpa mer mat. Honan ska få näringsrik mat före, under och efter graviditeten. Honan ska väga minst 300 gram, och gärna mer inför parningen. Hanen bör väga minst 500 gram. Parar man en hona, så förkortar man hennes liv. Hanen och honan måste vara fullt friska och ha bra kondition, och de bör vara tama. En låg bur är bra när man har ungar. Har man dem i en voljär så kan honan ta upp dem på ett hyllplan varifrån ungarna kan ramla ned och avlida. När de är tre veckor gamla kan man ha dem i en vanlig bur, så att de kan få lära sig klättra. När ungarna blivit sex veckor måste hanarna sättas i en egen bur, för att undvika oönskad dräktighet.

Tamråtta i "förpackning"


Personliga verktyg