T-40
Från Rilpedia
250px | |
T-40 | |
---|---|
Generella egenskaper | |
Typ | Amfibisk stridsvagn |
Besättning | 2 (vagnchef, förare) |
Längd | 4,11 m |
Bredd | 2,33 m |
Höjd | 1,95 m |
Vikt | 5,9 ton |
Tillverkare | Fabrik nr. 37 i Moskva |
Skydd och beväpning | |
Skydd | 7-14 mm bepansring |
Primär beväpning | 12,7 mm DSjK kulspruta |
Sekundär beväpning | 7,62 mm DT kulspruta |
Mobilitet | |
Motor | GAZ-202 52 kW (70 hk) |
Upphängning | Torsionsstav |
Hastighet på väg | 44 km/h |
Hastighet i terräng | - |
Hastighet i vatten | 6 km/h |
Kraft/vikt | 12 hk/ton |
Räckvidd | 450 km |
T-40 var en amfibisk spaningsstridsvagn som användes av Sovjetunionen under andra världskriget. Röda armén fäste stor vikt vid stridsvagnar med amfibiekapacitet, vilket framgår av att fler än 1 500 amfibiestridsvagnar producerades under 1930-talet. T-40 var tänkt att ersätta de föråldrade lätta amfibiestridsvagnarna T-37 och T-38. Designen var mycket framgångsrik, men efter krigsutbrottet valde man att i första hand framställa enklare modeller, vilket innebar att bara ett fåtal T-40 byggdes.
Förändringar sedan tidigare versioner
T-40 var överlägsen föregångarna T-37 och T-38 på många sätt. Spiralfjädringen från T-38 ersattes med en modern torsionsstavupphängning med fyra par väghjul. Det vattentäta båtformade skrovet var helsvetsat, till skillnad från de nitade skrov som T-37 och T-38 använde. Det svetsade, koniska tornet gav bättre skydd, även om bepansringen fortfarande var mycket tunn. Beväpningen var en 12,7 mm DShK-kulspruta, en klar förbättring jämfört med T-38:ans 7,62 mm DT-kulspruta.
I vatten drevs stridsvagnen av en propeller i aktern. Propellern satt i en försänkning i chassit, och var därmed bättre skyddad än propellern på T-38. Vagnens flytkraft kom från det stora skrovet.
Produktionsstart
T-40 togs i produktion strax innan krigsutbrottet och var tänkt att levereras till spaningsförband. När behovet av stridsvagnar i stora antal ökade konstruerades en bättre bepansrad variant som kallades T-40A. Den ökade tyngden gjorde att vagnen inte längre var amfibisk. Modellen utvecklades senare till T-60, som var enklare, billigare, bättre bepansrad än föregångaren, trots att den nya varianten kunde utföra i princip samma uppgifter. När kriget utvecklade sig avbröts produktionen av T-40, till förmån för T-60. Totalt producerades 222 T-40, jämfört med över 6000 T-60.
Den sista produktionsserien T-40 var utrustade med raketartillerisystemet BM-8-24 (Stalinorgel) i stället för kanontorn. Denna version användes som mobil avfyrningsramp för 24 rälsmonterade 82 mm raketer.
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Sovjetiska pansarfordon under andra världskriget | |
---|---|
Experimentella och improviserade stridsfordon
|
|
Lista över stridsvagnar |
Andra världskrigets stridsvagnar | |
---|---|
De allierade | Axelmakterna |
Frankrike - Storbritannien Sovjetunionen - USA |
Tyskland - Italien - Japan |
Tidsaxel | |
Första världskriget -- Mellankrigstiden -- Andra världskriget -- Kalla kriget -- Moderna stridsvagnar |