Sydney Chapman (matematiker)
Från Rilpedia
Sydney Chapman, född 29 januari 1888, död 16 juni 1970 var en brittisk matematiker, matematisk fysiker och geofysiker.[1]
Chapman påbörjade universitetsstudier i Manchester 1904, vid 16 års ålder. Inledningvis studerade han till ingenjör, och tog också en ingenjörsexamen, men utvecklade ett sådant intresse för matematik att han stannade kvar ett ytterligare år på universitetet för att även ta en examen i matematik. På inrådan av en lärare i Manchester sökte han sig därefter till Trinity College vid Cambridgeuniversitetet, som allmänt ansågs ge den bästa och mest krävande utbildningen i matematik. Chapman tog examen med högsta betyg 1910, och påbörjade forskning i ren matematik under G.H. Hardy, men inbjöds samma år av Frank Dyson att bli hans assistent vid Observatoriet i Greenwich. Från 1914 till 1919 återvände Chapman till Cambridge som lektor i matematik, från 1919 till 1924 var han professor i matematik i Manchester och flyttade sedan till Imperial College i London. 1946 blev han professor vid Oxfords universitet.
Chapman invaldes 1948 som utländsk ledamot nummer 854 av Kungliga Vetenskapsakademien.
Forskning
Chapmans främsta insatser gällde området stokastiska processer, framför allt Markovprocesser. Chapman och ryssen Andrej Kolmogorov formulerade oberoende av varandra de grundläggande ekvationerna inom detta område, Chapman-Kolmogorovs ekvationer.
Chapman och den svenske fysikern David Enskog vidareutvecklade oberoende av varandra den kinetiska gasteorin genom att utöka Boltzmanns lag med det som kom att kallas Chapman-Enskogmetoden.
Chapman gjorde också flera insatser inom geofysiken. 1930 klarlade han de fotokemiska mekanismer som ger upphov till ozonskiktet. Han studerade också flera andra geofysiska och astrofysiska fenomen.
