Sydgeorgien
Från Rilpedia
Sydgeorgien (engelska South Georgia) är en brittisk ö samt några mindre öar belägen i södra Atlanten och är ett område inom Storbritanniens översjöiska territorier. Sedan 1985 utgör Sydgeorgien tillsammans med Sydsandwichöarna ett särskilt brittiskt förvaltningsområde, Sydgeorgien och Sydsandwichöarna. Även Argentina gör anspråk på ögruppen.
Geografi
Öarna har en area av 3.528 km2 och den högsta höjden Mount Paget på huvudön ligger på cirka 2.934 m.ö.h.. De är obebodda och förvaltas från Falklandsöarna men forskare och personal är stationerade på museet och forskningsstationen King Edward Point i huvudorten Grytviken. De geografiska koordinaterna är 54°15' S och 36°45' V.
Historia
Sydgeorgien ska först ha siktats 1675 av handelsresande Anthony de la Roche och därefter ha återupptäckts 1775 av kapten James Cook som lade beslag på ön för brittisk räkning och uppkallade den efter kung George III. Under 1800-talet började man fånga säl och val runt ön och den första landbaserade valfångststationen, Grytviken, öppnade 1904 och var i drift till 1965. Under andra världskriget patrullerade ett beväpnat skepp från brittiska Royal Navy Sydgeorgiens farvatten till skydd från tyska räder och man placerade även ut landbaserade kanoner som bemannades av frivilliga norska valfångare.
Under Falklandskriget 1982 ockuperade en grupp från Argentina den övergivna valfångststationen Leith Harbour och den 3 april 1982 attackerades Grytviken av argentinsk militär styrka. Sydgeorgien kunde dock återerövras av britterna den 25 april samma år. Storbritannien hade därefter en liten militär styrka på ön fram till 2001.
Sydgeorgien har ett helt unikt djurliv och är enligt många ett drömresemål.
