Svastika
Från Rilpedia
Svastika (sanskrit lyckobringande [tecken]) eller hakkors är en typ av liksidigt kors. Det är en symbol som länge förekommit i flera olika kulturer, men har särskilt i europeiska kulturer blivit starkt belastad efter att nazisterna anammade den som sin symbol. I flera andra kulturkretsar fortsätter symbolen att användas.
Svastikan kan peka antingen medurs eller moturs. I det senare fallet används dock ibland termen sauvastika.
Den asiatiska svastikan
Svastikan har mångtusenåriga traditioner i delar av Asien, bland annat Indien och Japan, och är alltjämt populär där. I indisk och persisk kultur är den en uråldrig symbol för solen samt Mithra. Den förekommer som heraldiskt vapen för flera japanska adelsätter. Den används exempelvis likaså inom hinduismen och den tibetanska religionen såsom lyckotecken.
I Indien är den medurs vridna svastikan (卐) vanligast, medan den moturs vridna varianten (卍) är vanligast i Kina och Japan, där den bland annat symboliserar buddhistiska tempel på kartor, på samma sätt som korset symboliserar kristna kyrkor. På kinesiska (mandarin) kallas den wàn, på japanska för manji.
Den europeiska svastikan
Som andra enkla symboler har svastikan uppstått och använts inom flera historiska kulturer oberoende av varandra, i Europa exempelvis inom den minoiska kulturen. Fynd på brukskeramik har också gjorts på det europeiska fastlandet, bland annat kring floden Donau, och även så långt norrut som Nydam mose på södra Jylland i Danmark.
Svastikan påträffades under de arkeologiska utgrävningarna av det historiska Troja på 1870-talet. Här kom den – i romantikens anda – att på lösa grunder kopplas samman med de så kallade arierna, ett folk från det nuvarande Iran, som ett specifikt indoeuropeiskt tecken. Under de följande decennierna spreds den som en slags lyckosymbol i Europa och USA, och användes så bland annat av den svenske greven Eric von Rosen.
Åren 1918-1944 använde det finländska flygvapnet till minne av von Rosen en blå-vit så kallad finländsk svastika som igenkänningsmärke och symbol. I finsk efterföljd kom också det lettiska flygvapnet 1919 att införa svastikan som sin symbol.
I Sverige användes fram till 1933 en svastika som logotyp för det elektrotekniska företaget ASEA. Företagets VD beslutade då att ta bort den på grund av associationerna med Nazityskland. Svastikan har även använts som kartsymbol i svenska kartverk som symbol för kraftverk.[1]
Under perioden före nazisternas uppmarsch användes svastikan också som utsmyckning på många offentliga byggnadsverk, bland annat är den vanlig i friser och mosaiker. Svastikor kan (2008) i Sverige beskådas bland annat på Stockholms stadion och Chinateatern i Stockholm, men då i kinesisk/asiatisk efterföljd.
Bekant för en bredare allmänhet blev svastikan med de tyska nazisterna och Adolf Hitler, som 1920 komponerade Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiets (NSDAP) fana [2] och infogade en snedställd sådan i dess mitt. Sedan dessa tagit makten i Tyskland blev svastikan direkt associerad med landet och försvann allteftersom från alla andra kulturella sammanhang i Europa och Amerika. Om man offentligt visar upp svastikan i Sverige idag kan det t.ex. räknas som förargelseväckande beteende eller falla under lagen om hets mot folkgrupp, och därmed vara straffbart. Förbud mot symbolen finns i Tyskland (§86 i Strafgesetzbuch) och Österrike (Verbotsgesetz 1947).
Den raëliska rörelsens symbol är en kombinerad svastika och davidsstjärna. 1991 togs svastikan ur symbolen till förmån för en rundare form, men 2007 infördes svastikan igen. Rörelsen har aktiverat sig mot förbud mot svastikan i olika länder.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Svastika
