Sven Johan Enander
Från Rilpedia
Sven Johan Enander, född Andersson 29 december 1847 i Torsås, Kalmar län, var en svensk kyrkoherde och riksdagsman.
Enander avlade prästexamen i Uppsala, prästvigdes 1883 och blev 1889 kyrkoherde i Lillhärdal, Härjedalen. Denna befattning har han handhaft med stor kraft till både församlingens och kommunens förkovran, deltog personligen i nykterhetsarbetet, läkarvård och sundhetsåtgärder samt befrämjade missionsintresset, skolväsendet och barnavården m. m.
Enander var ledamot av riksdagens andra kammare 1903-1908 (invald i Härjedalens domsagas valkrets) och inlade särskilt stor förtjänst om Svegbanans tillkomst. Sedan 1884 har han framgångsrikt idkat botaniska forskningar över pilsläktet (Salix) inom och utom Sverige och utgett det kritiskt anlagda exsickatverket Salices scandinavica (I-II 1905, III 1910, med vidlyftig text och bilder). Till Linnéfesten i Uppsala 1907 skrev han Studier öfver Salices i Linnés herbarium (i ärkebiskop Ekmans "Inbjudning till teologie doktorspromotionen").
Jämte flera forskningsresor inom Skandinavien företog Enander även många sådana i utlandet, till Ryssland, Sibirien och Nord-Amerika (till vart och ett av dessa länder tre resor), Novaja Zemlja 1911 och 1912, Japan 1913, Grönland 1921, en mängd europeiska trädgårdar m. m. Vid Lillhärdals prästgård odlade han pilarter i stort antal från sina långväga färder och till Uppsala botaniska trädgård och Bergianska trädgården donerade han medel för odling av Salix-arter. Enander blev filosofie hedersdoktor vid Lunds universitets 250-årsjubileum 1918 och hedrades 1921 av Vet. akad. med dess äldre guldmedalj över Linné.
