Svante Odén
Från Rilpedia
Svante Odén, född den 29 april 1924 i Stockholm, död 1986 (dödförklarad efter att ha försvunnit), var en svensk markvetare. Han var professor i marklära och ekokemi vid Sveriges lantbruksuniversitet (före detta Lantbrukshögskolan) 1971–1986. Han var son till Sven Odén och bror till Birgitta Odén.
Han blev framför allt känd som försurningens och det sura regnets upptäckare. Efter att under flera års tid samlat in data för kemin i nederbörd, sjöar och mark publicerade han den 24 oktober 1967 en artikel i Dagens Nyheter med titeln Nederbördens försurning. Han visade i artikeln att nederbörden i Europa under en 20-årsperiod gradvis försurats så att pH-värdet på många håll sjunkit till under 4,7. Förklaringen var, menade Odén, svavelföreningar från kol- och oljeeldning i England och på kontinenten, vilka i atmosfären omvandlades till svavelsyra. Odén varnade för allvarliga effekter på mark och vatten, t.ex. att fisk kunde försvinna från försurade vatten. Tidningsartikeln följdes senare upp med flera vetenskapliga rapporter. Odéns upptäckter, som fick ett stort internationellt genomslag, var startskottet för förhandlingar om åtgärder i syfte att minska svavelutsläppen i Europa.
Svante Odén var även en föregångare när det gäller analyser av tungmetaller i rötslam från kommunala avloppsreningsverk.
Bibliografi
- Nederbördens försurning (24 oktober 1967; artikel i Dagens Nyheter)
- Nederbördens och luftens försurning: dess orsak, förlopp och verkan i olika miljöer (1968, Ekologikommittén)
- Tungmetaller från kommunala reningsverk i Sverige (1975, särtryck ur NFJ-seminarium)
