Sumatranoshörning
Från Rilpedia
| ?Sumatranoshörning Status i världen: Akut hotad[1] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Uddatåiga hovdjur Perrisodactyla |
| Familj: | Noshörningar Rhinocerotidae |
| Släkte: | Dicerorhinus |
| Art: | Sumatranoshörning D. sumatrensis |
|
|
|
| §Dicerorhinus sumatrensis Auktor: G Fischer, 1814 |
|
 Utbredningsområde
orange (ursprunglig), röd (idag) |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Sumatranoshörning (Dicerorhinus sumatrensis) är minst av alla noshörningsarter. Det är också den noshörning som har mest päls, och är den enda överlevande arten i den släktlinje som omfattade den nu utrotade ullhåriga noshörningen. Sumatranoshörningen har två horn. Idag återstår enbart cirka 300 individer av arten. Sumatranoshörningen har inga naturliga fiender.
Innehåll |
Beskrivning
Sumatranoshörningar har en kroppslängd av ungefär 3 meter och en mankhöjd av 130 centimeter. Ungdjur har en tät rödbrun päls som hos äldre exemplar blir glesare och mörkare tills håret är nästan svart.
Det främre hornet är bara 25 centimeter långt och det bakre är bara en liten förhöjning i nosen.
Utbredning och underarter
Det ursprungliga utbredningsområdet var från Bangladesh och östra Indien till Burma, Thailand, Kambodja och Vietnam. Arten finns eller fanns även på Borneo och Sumatra. Sumatranoshörning lever gömd i tropisk regnskog och i tempererade bergsskogar.
Det finns tre underarter:
- Dicerorhinus sumatrensis harrissoni, på Borneo.
- Dicerorhinus sumatrensis lasiotis, i Bangladesh, Indien och Burma.
- Dicerorhinus sumatrensis sumatrensis, på fastlandet och på Sumatra.
Levnadssätt
Arten är aktiv på natten. Den vistas vanligen i närheten av vattenansamlingar. Ofta använder de en tjärn som viloplats som grävs lite djupare. Dessutom röjer Sumatranoshörningen växtligheten vid tjärnens kanter. Varje natt äter djuret ungefär 50 kg växtdelar. Noshörningen är inte särskilt specialiserad och äter frukter, löv, bark och kvistar.
Utanför parningstiden lever varje individ ensam och hannar och honor skiljer sig kort efter parningen. Träffas hannar under parningstiden uppstår ibland strider. Revirets gränser markeras med avföring och urin. Territorier kan överlappas vid kanterna men det finns alltid en kärnregion där artfränder inte har tillträde.
Hot
IUCN listar arten som starkt hotad. Underarten D. s. lasiotus är troligtvis utdöd men det finns obekräftade berättelser att några individer lever kvar i Burma. Av D. s. harrissoni finns mindre än 50 exemplar i delstaten Sabah i Malaysia.
D. s. sumatrensis har den största utbredning men ändå finns bara 250 individer kvar. Av dessa lever ungefär hälften på Sumatra och de andra i delstaten Malacka i Malaysia.
Släktskap
Sumatranoshörningen har inga närmare släktingar bland de levande noshörningarna. Tidigare antogs att arten är en mycket ursprunglig noshörning och att den på grund av sina två horn är nära släkt med de afrikanska arterna. Undersökningar av djurets DNA visade att den tillsammans med de andra asiatiska noshörningarna tillhör en släktskapskrets som skilde sig från den afrikanska linjen för 26 miljoner år sedan. Till samma linje hör den utdöda ullhåriga noshörningen som levde under pleistocen.
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
Noter
- ↑ Asian Rhino Specialist Group 1996. Dicerorhinus sumatrensis. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061024.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Sumatranoshörning
