Studsvik
Från Rilpedia
Studsvik är en börsnoterad företagskoncern som levererar tjänster till kärnkraftsindustrin. Företaget har sitt säte i Nyköping. Studsvik riktar sig till den internationella kärnkraftsindustrin och erbjuder tjänster inom avfallshantering, avveckling, driftoptimering och teknik- och underhållstjänster.
Verksamheten är indelad i fem segment: Sverige, Storbritannien, Tyskland, USA och Global Services.
Studsvik har egna anläggningar i Sverige samt i Erwin och Memphis i Tennessee, USA. Ytterligare en anläggning byggs nu i Workington i Storbritannien. I Sverige är anläggningarna uppdelade i en avfallsanläggning och ett antal laboratorier. I avfallsanläggningen behandlas torrt och metalliskt avfall genom förbränning och smältning. I Hot Cell laboratoriet testas radioaktivt material för att säkerställa att bränsle och bränslekapslingar bibehåller de egenskaper som krävs för säker och stabil drift. I Autoklavshallen utförs spricktillväxtmätningar och andra korrosionsstudier på både bestrålat och obestrålat material. I Aktiva kemilaboratoriet sker mekanisk provning och mikroskopi i blyceller. Med hjälp av mekanisk provning kan bestrålat strukturmaterial och kapsling karakteriseras och drifttillstånd och transienter simuleras. I USA behandlar anläggningen i Erwin vått låg- och medelaktivt avfall och i Memphis behandlas annat organiskt avfall såsom metalliskt lågaktivt avfall. I Storbritannien bygger Studsvik en anläggning för behandling av metalliskt avfall. Studsvik utvecklar även programvara för bränsleoptimering och härdövervakning. Studsvik har 1 200 anställda i 8 länder.
Företaget grundades som AB Atomenergi 1947, men bytte namn till Studsvik Energiteknik AB 1978 och därefter till Studsvik AB, som är koncernens nuvarande namn.
AB Atomenergi/Studsvik bildades gemensamt av staten och industrin med syftet att utveckla kärnkraften som energikälla i Sverige.
AB Atomenergi/Studsviks reaktorer
- R1 (reaktor)
- R0 (reaktor)
- FR-0
- R2 (reaktor)
- R2-0 (reaktor)
- Zebra (Zero Energy Bare Reactor Assembly) var en underkritisk reaktor uppför intill R 1 men flyttad till Studsvik 1959. Användningen var att studera härdarna med olika typer av bränsle och moderatorförhållanden.
- TZ (Tryckzebra) Efter att ZEBRA flyttades till Studsvik byggdes den 1963 om till en underkritisk reaktor som klarade mätningar upp till 250° C.
- KRITZ var en ombyggd version av TZ vilken även den låg i Studsvik och togs i drift 1969. KRITZ var en nolleffektsreaktor modererad med lättvatten. Dessa tre experiment fanns i samma lokal som R0. Alla avvecklades och revs i början på 1980-talet. [källa behövs]
- Ågestaverket
- Marviken kärnkraftstation
VD:ar
Källor
|
|||||||||||||||||
