Marviken
Från Rilpedia
| R4/Eva Marviken | |
| Plats | Vikbolandet, Norrköpings kommun |
|---|---|
| Land |  Sverige |
| Ägare | Vattenfall |
| Drift | - |
| Färdigställt | 1968 |
| Togs i kommersiell drift | - |
| Stängdes ner | 1970 |
| Reaktorer | |
| Reaktortyp | Kokvattenreaktor |
| Nedstängda reaktorer | 1 |
| Kapacitet | |
| Total produktion | - |
| Byggnation | |
| Konstruktionskostnad | 500 milj. kr |
Marviken är ett oljekraftverk ursprungligen kärnkraftverk som ligger på Vikbolandet öster om Norrköping, Östergötland.
Innehåll |
Oljekraftverket
Elkraftverket har en effekt på 200 MW och ingår i den svenska effektreserven. Marviken arbetar med 45 bars tryck och förbrukar ca 16,6 kg olja/s vid 200 MW eleffekt.
Kärnkraftveket
Ursprungligen konstruerades det som ett kärnkraftverk med tungt vatten som moderator. Reaktorprojektet kallades R4 eller Eva och skulle bli den fjärde reaktorn i Sverige. På grund av flera faktorer, varav säkerhetsproblem var ett, lades projektet ner 1970 innan reaktorn hunnit startas. Bredvid reaktorbyggnaden byggdes istället ett pannhus med en oljepanna och på så sätt kunde delar av den gjorda investeringen utnyttjas. Reaktortanken finns kvar på plats och användes under 80 och 90-talet till olika experiment genom Studsviks försorg.
En komplikation i reaktorns konstruktion var den laddmaskin som rymdes helt inne i reaktortanken. Redan tungvattenmoderatorn medför att härden var stor i förhållande till effekten och laddmaskinen som var tänkt att utifrån manövreras med axlar, linhjul och stållinor gjorde att tanken blev väldigt hög, avsevärt högre än våra senare reaktorer i helt andra effekter. Bränslet skulle kunna bytas under drift och avsikten var att medge kortvarig bestrålning av sådant bränsle som vid påföljande upparbetning skulle ge plutonium till svenska kärnvapen.
Under full drift skulle bränslet hissas från en bassäng under reaktorn, slussas in i en bränslebytarkanal som löpte genom härden och upp i utrymmet ovanför denna och sedan av laddmaskinen slutligen sänkas ner i härden. Dessutom var det tänkt att reaktorn skulle vara av kokartyp (det finns ett fåtal tungvattenkokare i drift, Haldenreaktorn är en) och laddmaskinen omöjliggjorde montaget av vattenseparatorer och ångtorkar. I stället skulle tungvattenångan efter utvändig separation köras in i tanken igen för nukleär överhettning.
De flesta röranslutningar löpte, i likhet med Ågestareaktorn ut genom tankens botten. Vid rörbrott skulle hela tungvattenförrådet ha förlorats och härden torrlagts.Problemen med tungvattenförlust, tritiumdosbelastning osv i en tungvattenkokarturbinanläggning borde ha blivit mycket besvärliga.
Vid nedläggningen 1970 utgjorde projektet utgjorde den svenska linjen.
Källor
- SKI:s text om kärnkraftens historia
- Carl-Erik Wikdahl, Marvikenreaktorn - ett industripolitiskt utvecklingsprojekt i otakt med tiden ,SKI Rapport 2007:18
- Carl-Erik Wikdahl, Marvikenreaktorn - ett industripolitiskt utvecklingsprojekt i otakt med tiden, rapporten i artikelform
Externa länkar
|
|||||||||||||||||
