Stenindustri
Från Rilpedia
Stenindustrin arbetar med att i industriell skala ur berg bryta och därefter förädla bergarter i huvudsak för byggnadsändamål, sk byggnadssten. Annan användning av sten kan vara för lipstenar och brynen. Exempel på bergarter som används är granit, gnejs, kalksten, marmor, skiffer och sandsten.
Arbetare inom stenindustrin brukar kallas stenhuggare eller stenarbetare
Innehåll |
Stenindustrins historia
Tidigt används lätt bearbetade bergarter som kalksten och sandsten som byggnadsmaterial.
Med ett kraftigt ökat behov av byggnadssten för hamnar, kanaler och byggnader kombinerat med att växer fram nya teknologier för hantering av berget läggs grunden för en expanderande stenindustri under 1800-talet.
Bohuslän
I Bohuslän är det i första hand graniten som tagits i anspråk av stenindustrin. Granit finns i ett område mellan Gullmarn och Idefjorden vid norska gränsen.
År 1844 öppnades Bohusläns första granitstenhuggeriet på Bohus-Malmön. Det var köpmannen C. A. Kullgren från Uddevalla, som tillsammans med järnvägs- och kanalbyggaren Nils Ericsson låter bryta granit till bl a kanalbygget i Trollhättan. Intresset för bohusgraniten ökar och under 1870- och 80-talen öppnas nya stenbrott kring Lysekil, Hunnebostrand och vid Brofjorden. Bl a exporteras sten till stora utländska byggnadsprojekt som nya tyska örlogshamnar och Kielkanalen. Efter något år drevs företaget enbart av C. A. Kullgren och efter dennes död, år 1851, ändrades företagets namn till Kullgrens Enka, eg. Granit AB C.A. Kullgrens Enka.
Norsk stenindustri flyttar på 1880-talet delar av sin verksamhet över Idefjorden till trakten av Krokstrand, men även längre söderut som till Sotenäset. Nya marknader tillkommer, sten exporteras till bl a Danmark, Holland, Belgien, England och t o m till Sydamerika.
Stenindustrin drar även in i kustsamhällena norr om Sotenäs, så kommer t ex Heestrand och Kämpersvik att under några årtionden under 1900-talets början att helt domineras av stenindustrin.
Stenindustrin i Bohuslän nådde sin höjdpunkt 1929, då 7 000 personer arbetade i näringen. Därefter dröjer det inte länge innan depressionen under 1930-talet nästan helt slår undan fötterna på hela näringen. Under de första åren på 30-talet töms arbetslöshetskassorna och uppemot 10 % av befolkningen i kustsocknarna i norra Bohuslän står helt utan försörjning, AK-arbete blir under några år försörjningen för många före detta stenarbetare.
Stenindustrin idag
Bohuslän
Rester av den bohuslänska stenindustrin återstår idag i kommunerna Strömstad, Sotenäs och Tanum.
Litteratur
- Schön, Ebbe, 1990: Bergens fria söner, i Sten, Svenska Turistföreningens årsbok 1990
- Hasslöf, Olof, 1949: Svenska Västkustfiskarna
