Från Rilpedia

Stadsstadgorna kallades i Sverige Ordningsstadgan (från 1868) samt Brandstadgan, Byggnadsstadgan och Hälsovårdsstadgan (från 1874). Även 1907 års Stadsplanelag brukar hänföras dit. Alla stadgorna gällde obligatoriskt i städer (därav benämningen). I köpingar gällde alltid brandstadgan och byggnadsstadgan samt stadsplanelagen. De övriga stadgorna kunde frivilligt tillämpas. Om tätortsbebyggelse växte fram inom landskommuner kunde municipalsamhällen inrättas, där en eller flera av stadsstadgorna skulle tillämpas. Undantagsvis kunde stadsstadgor även förordnas gälla i hela landskommuner, som till exempel i Domnarvet 1929-1943.

Efter kommunreformen 1952 avskaffades med tiden allt fler av stadsstadgorna och ersattes av allmänna stadgor som gällde i hela riket, oavsett kommuntyp. Detta gällde ordningsstadgan (1958), hälsovårdsstadgan (1960) och brandstadgan (1963). Skillnaden mellan kommuntyperna minskade därigenom efterhand och staden och köpingen kunde slutligen helt avskaffas 1971.