Från Rilpedia

Magnus Nilsson Durell, (före adlandet 1648 Durelius) vice hovrättspresident, svensk minister i Danmark 1646-1657, landshövding i Kristianstads län och Blekinge. Född i Norrköping 30 maj 1617. Son till borgmästaren Nils Månsson Store och Elisabet Hård af Segerstad.

Efter i Uppsala grundlagd bildning och vidsträckta utländska resor blev han vid hemkomsten av Axel Oxenstierna kallad att handleda dennes son Erik Oxenstiernas, sedermera rikskansleren, studier och gjorde med denne lärjunge en ny utländsk resa, varefter han 1646 anställdes i statens tjänst som diplomatisk agent i Helsingör. Följande året förordnades han till resident vid danska hovet och lämnade under de år, han innehade denna förtroendepost, sin regering de noggranna underrättelser om Danmarks inre tillstånd, vilka Karl X Gustav sedan gjorde sig till nytta, och vilka anses som mästerverk av grundlig kunskap och vidsträckta statsmannainsikter.

Adlad 1648, utnämndes han fem år därefter till landdomare i Halland, men fortfor att bevaka Sveriges intressen i Danmark till fredsbrottet 1657, då han lämnade Köpenhamn. Durell användes efter freden i Roskilde vid ordnandet av de södra landskapens förhållanden, under deras införlivande med Sverige.

1666 blev Magnus Durell vice president i Göta hovrätt och samma år kurator vid det nyinrättade universitet i Lund, vars ekonomiska stat huvudsakligen av honom blev uppgjord. Fyra år senare utnämndes han till landshövding över norra Skåne och Bleking, med säte i Kristianstad, varifrån han vid danskarnas inbrott i Skåne 1676 begav sig uppåt Sverige och dog i Jönköping den 26 september 1677. Durell var en av sitt lands redbaraste och skickligaste ämbetsmän.

Gift 1647 med Brigitta von Crakow.

Barn

1. Anna Katarina Magnusdotter Durell. Född 1651, död 1713

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.