Johan Peter Lefrén
Från Rilpedia
Johan Peter Lefrén, född 1784 i Åbo, död 1862, svensk riksdagsman, militär och militärteoretiker. Hans far var professor i teologi.
Under nästan hela 1800-talet dominerades svensk krigsvetenskap och officersutbildning av Lefrén och Johan August Hazelius. Lefrén tog officersexamen vid Karlberg 1802 och varvade sedan befattningar vid truppförband med mer administrativa sysslor. Han var ledamot av en rad militära utredningar: från kommissionen om rikets undervisningsverk 1825-28 till kommissionen angående försvaret av Stockholm och Mälardalen 1856-57. Han ledde även generalmönstringar vid olika arméförband. Han var ledamot i Götiska förbundet och stod även Manhemsförbundet nära.
Han deltog även i riksdagar 1823-1860.
Lefrén största insats ägde rum inom undervisningsväsendet, bl.a. vid Krigsakademien Karlberg 1821-1839. Hans inflytande över officersutbildningen under 1800-talets första hälft kan knappast överskattas.[1] I sitt försvarspolitiska tänkande ville han släppa fokus på centralförsvar vid Karlsborgs fästning. Istället ville han ha ångdrivna skärgårdsfartyg. Han lyfte särskilt fram Vauban, Montalembert och Carnot. Hans föreläsningar utgavs i tre band, Föredragningar i krigsvetenskap (1817-18)
Lefrén invaldes 1828 som ledamot nummer 418 av Kungliga Vetenskapsakademien.
Källor
- ↑ Ericson Wolke, Lars Krigets idéer. Svenska tankar om krigföring. Stockholm 2007, s. 241
- Crusenstolpe, Magnus Jacob, nekrolog över Lefrén i Svea folkkalender s. 161, 1863
