Från Rilpedia

Evert Vilhelm Taube, av den friherrliga grenen af Odenkat, född 1737, död 1799, generallöjtnant, Gustav III:s gunstling. Kusin till Hedvig Taube.

Taube startade sin militära karriär som löjtnant i Pommerska kriget och blev där uppmärksammad som duglig av J.M. Sprengtporten som befordrade honom till kapten vid Lätta dragonerna 1770. Genom den roll som de spelade vid Gustav III:s statsvälvning 1772 blev han befordrad till major och Lätta dragonerna fick status av kungligt livgarde i Stockholm.

I sin tjänst var han även kungens kammarherre, och vann snart dennes förtroende. Karriären pekade rakt upp, och 1775 blev han chef för Lätta dragonerna med överstelöjtnants grad, 1777 överste, 1782 generalmajor och 1783 överstekammarjunkare. Han beledsagade Gustav III på dennes stora rundresa i Europa 1783-84.

Under oroligheterna 1788-89 var han tvungen att dra i fält, och blev också lindrigt sårad. I samband med de stora brytningarna i hovet förblev Taube, till skillnad från de flesta andra i de inre kretsarna, kungen trogen, och steg därför än mer i gunst. 1789 råkade han befinna sig i Aachen, och sände därifrån upplysningar till kungen om den franska revolutionen, vilket kom att bli inledningen till en diplomatisk karriär. 1790 blev han generallöjtnant och deltog 1791 i Aachen aktivt tillsammans med kungen i att planera franska kungens flykt. Vid Gustav III:s död blev Taube ledare för utrikesärenden i den ministär som tillsattes att understöda förmyndaren, Hertig Karl. Han begärde dock avsked 1792, förmodligen för att han inte var enig med Hertig Karl och G.M. Armfelt angående deras franska politik, men det kom inte till öppen konflikt.

Taubes ställning som gunstling förblev orubbad ännu under Gustav IV Adolfs tid på tronen. Bland annat fick han förtroendet att för kungens del 1797 resa till Baden och anhålla om prinsessan Frederikas hand. 1798 reste han till Tyskland, tillsammans med änkegrevinnan Eva Sofia Fersen (g. Piper) som han hade ett förhållande med. Han avled påföljande år i Karlsbad. Han testamenterade stora delar av sin kvarlåtenskap till sin gamle vän Axel von Fersen d.y. (Sophies bror).

Tilläggas kan att denne Taube inte är förfader till trubaduren Evert Taube. De kan möjligen ha en gemensam förfader som var bosatt i Estland på 1400-talet.^[1]

Källor

1. ↑ Sveriges ridderskaps och adels kalender 1926

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).