Från Rilpedia

Erik Viktor Almquist, (i riksdagen kallad Almqvist i Umeå), född 7 mars 1817 i Eds församling, Stockholms län, död 4 april 1872 i Umeå, var en svensk politiker och landshövding i Västerbottens län 1864-1872. Bror till Gustaf Fridolf Almquist.

Viktor Almqvist antogs 1834 till furir vid Hälsinge regemente, utnämndes två år därefter till underlöjtnant och 1862 till andre major vid Upplands regemente.

Almqvist gjorde sig känd både som skicklig militär och lantbrukare, men deltog jämväl i mångartade kommunala bestyr. 1864 utnämndes han till landshövding i Västerbottens län och verkade i denna egenskap rastlöst och nitiskt för sitt läns utveckling åren 1864-1872. Tre gånger besökte han lappmarkerna, färder som var ganska mödosamma, då de till större delen måste göras till fots.

Almqvist var även riksdagsledamot i första kammaren för Västerbottens läns valkrets 1867-1869 samt i andra kammaren för Härnösands, Umeå, Luleå och Piteå valkrets 1870-1872.

Bland hans riksdagsmotioner utmärker sig två, nämligen om bestämmandet av en gräns för nybyggens anläggande inom lappmarkerna, för att därigenom trygga lapparnas besittningsrätt till renbetesland, ett förslag som vann riksdagens bifall, och om vidtagande av åtgärder för en förbättrad skogshushållning i Norrland, ett förslag, som föranledde tillsättandet av den s. k. skogskommittén med Almquist som ordförande. Almquist dog i Umeå 30 december 1872, innan kommitténs betänkande hunnit behandlas på riksdagen.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Almquist, Erik Viktor, 1904–1926 ^(Not).

Referenser

Källor

• Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 339

Företrädare: Gustaf Munthe

Landshövding i Västerbottens län 1864-1872

Efterträdare: Axel Wästfelt