Från Rilpedia

Anders Eriksson Hästehufvud, krigare, född 14 september 1577 i Bolstad i Dalsland, död 5 maj 1657 i Stockholm. Fadern var kyrkoherde i Bolstad.

Hästehufvud kom 1600 i tjänst hos Anders Lennartsson Torstenson, blev 1602 referendarie i Karl IX: s kansli och användes under den följande tiden i flera civila beställningar. Efter danska krigets utbrott 1611 ingick han i armén, kämpade med framgång under Jesper Mattsson Krus och blev 1612 ryttmästare vid Västgöta rytteri. Hästehufvud deltog 1614 i belägringen av Novgorod och utnämndes 1615 till kommendant i Narva av Gustav II Adolf, som på samma gång upphöjde honom i adligt stånd (han introducerades 1627). Hästehufvud tjänstgjorde som ståthållare på Ivangorod, Jama (1617-1620) och Mitau (1621-1622) och blev, efter sitt tappra försvar av Mitau under 8 månader emot polackerna, generalståthållare över Narva, Ivangorod, Jama, Koporje och Nöteborg (1622). Efter att 1626 ha tjänstgjort som vice amiral i svenska flottan blev Hästehufvud 1627 guvernör i Marienburg och 1628 i Riga, vilken viktiga post han beklädde till 1648, då han tog avsked. 1655 kallades han av Karl X Gustav till ledamot av Reduktionskollegium. Eftermälet över Hästehufvud var att han var en tapper, ihärdig och kunnig man. Hästehufvud är begravd i Skara domkyrka.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).