Iberisk stenbock

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Spansk stenbock)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Iberisk stenbock
Status i världen: Missgynnad[1]
Capra pyrenaica
Capra pyrenaica
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Partåiga hovdjur
Artiodactyla
Underordning: Idisslare
Ruminantia
Familj: Slidhornsdjur
Bovidae
Underfamilj: Getdjur
Caprinae
Släkte: Getter
Capra
Art: Iberisk stenbock
C. pyrenaica
Vetenskapligt namn
§Capra pyrenaica
Auktor: Schinz, 1838
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Iberisk stenbock eller spansk stenbock (Capra pyrenaica) är en hotad art i släktet getter som förekommer på iberiska halvön. Underarten Capra pyrenaica pyrenaica är redan utdöd. Trots att den i utseende skiljer sig från alpstenbocken har dessa två arter liknande genetiska egenskaper. Några zoologer anser att de skulle föras samman till en art[2].

Innehåll

Beskrivning

Iberisk stenbock är mindre och spensligare än alpstenbocken. Kroppens längd (utan svans) ligger mellan 100 och 140 centimeter, mankhöjden mellan 65 och 75 centimeter och vikten vid cirka 40 kg. Pälsen har en ljusbrun färg och liknar bezoargetens (Capra aegagrus aegagrus) päls. Under sommaren är pälsen ljusare eller rödaktig. Hannarnas horn har en annan form än alpstenbockens horn. Hornen är först böjd utåt samt uppåt och sedan inåt och nedåt. Hornens längd går upp till 75 centimeter. Honor har bara korta och nästan inte böjda horn.

Utbredningsområde och underarter

Fil:Iberian Ibex.png
A: C. p. pyrenaica, B: C. p. victoriae, C: C. p. hispanica, D: C. p. lusitanica.

Artens ursprungliga utbredningsområde var Pyrenéerna och andra bergskedjor i Spanien och Portugal. På grund av jakt minskade beståndet betydlig. Iberisk stenbock delas i fyra underarter. Av dessa är två redan utdöd. C. p. lusitanica var redan under 1890-talet utrotad. C. p. pyrenaica som levde i Pyrenéerna utrotades under 1800-talet på den franska sidan av bergskedjan. Av underarten fanns omkring 1980 på den spanska sidan cirka 30 individer kvar. Den sista honan dog den 6 januari 2000. Det är oklart varför underarten trots bestående skyddsåtgärder dog ut. Det antas att dessa djur var känslig för sjukdomar som överfördes från kor och tamgetter. Alla försök att återskapa underarten genom kloning har hittills misslyckats.

De underarter som finns idag har ett jämförelsevis säkrat bestånd. Av C. p. hispanica lever i sydöstra Spanien med ungefär 8 000 exemplar. Underarten C. p. victoriae som förekommer i centrala Spanien var 1905 nästan utrotad. Skyddsåtgärder för de sista 12 individerna resulterade i beståndets ökning och idag uppskattas populationen med 3 500 individer. Trots allt listas denna underart fortfarande som hotad.

Levnadssätt

Liksom andra stenbockar och vildgetter lever dessa djur i bergiga och klippiga regioner. Angående levnadssätt och föda finns nästan inga skillnader till alpstenbocken. Iberisk stenbock äter alltså gräs, örter och löv. Parningstiden ligger mellan november och januari. Under dessa månader lever de i grupper av ungefär 10 individer som består av hannar och honor. I februari lämnar de full utvecklade hannarna gruppen. Inte full utvecklade hannar lämnar flocken i april. Dräktigheten varar i cirka 6 månader och slutar i april eller maj med födelsen av ett enda ungdjur, i sällsynta fall tvillingar.

Källor

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.

Tryckta källor

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899
  • Macdonald D. : Die Große Enzyklopädie der Säugetiere. Könemann Verlag in der Tandem Verlag GmbH, Königswinter, 2004.

Noter

  1. Capra pyrenaicaIUCN:s rödlista, auktor: Caprinae Specialist Group (1996), version 8 maj 2006
  2. Phylogenetic Reconstructions in the Genus Capra (Bovidae, Artiodactyla) Based on the Mitochondrial DNA Analysis. Russian Journal of Genetics, 2007, Vol. 43, No. 2, pp. 181–189. online

Externa länkar

Personliga verktyg