Stenbock (däggdjur)
Från Rilpedia
?Stenbock Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
---|---|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Däggdjur Mammalia |
Ordning: | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
Underordning: | Idisslare Ruminantia |
Familj: | Slidhornsdjur Bovidae |
Underfamilj: | Getdjur Caprinae |
Släkte: | Getter Capra |
Art: | Stenbock C. ibex |
|
|
§Capra ibex Auktor: Linné, 1758 |
|
utbredningskarta
|
|
Get med ungdjur
|
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Stenbock eller alpstenbock (Capra ibex) är en art inom getterna som förekommer i Alperna. Arten var i början av 1800-talet nästan utrotad men har efter intensiva skyddsåtgärder återhämtad sig.
Innehåll |
Kännetecken
En vuxen stenbock har i genomsnitt en kroppslängd på 150 centimeter och en mankhöjd på 90 centimeter. Honor har en vikt på cirka 40 kg medan hannar kan vara upp till 100 kg tunga. Bockarnas böjda horn kan bli upp till en meter långa. Men honornas horn är bara några centimeter långa och nästan inte böjda. Hos bägge kön finns det för getter typiska skägget. Hannar har under sommaren en mörkbrun pälsfärg medan honornas päls är rödaktig eller gulbrun. Under vinterhalvåret har bägge kön en gråaktig päls.
Utbredning
Djuret finns i Alperna i regioner mellan skogs- och isgränsen. På så sätt når den höjder upp till 3500 meter över havet. Under vinterhalvåret vistas den vanligen i lägre regioner och även under sommaren uppsöker den bergsängar i lägre zoner för att leta efter föda. Bara för att vila klättrar stenbocken till höga höjder.
Levnadssätt
Honor och deras ungdjur lever i hjordar som består av tio till tjugo individer. Dessutom finns mindre grupper av unga inte fullt utvecklade hannar och ensamlevande hannar. Under parningstiden (december/januari) letar hannarna efter en grupp med honor och försöker att få kontroll över hjorden. Mellan konkurrerande hannar uppstår vanligen strider. En hanne måste vara minst 6 år gammal för att ha chansen att vinna dessa strider. Framgångsrika hannar stannar hos hjorden de övriga vintermånaderna och lämnar den under våren.
Efter dräktigheten som varar i 5 till 6 månader föds i maj eller juni ett ungdjur, i sällsynta fall tvillingar. Ungdjuret har kort efter födelsen förmåga att gå men den får ungefär ett år di av honan. Livslängden går upp till tjugo år.
Stenbock och människor
Stenbocken spelade tidigare en betydande roll i folktron hos Alpernas befolkning och det ansågs att djurets kroppsdelar och blod samt till och med avföringen hade läkande egenskaper som hjälper mot olika slags sjukdomar. Därför jagades arten tills den nästan var utdöd. Vid början av 1800-talet var stenbocken försvunnen i hela bergsregionen med undantag av 100 individer i italienska Gran Paradiso. Forstmästaren Josef Zumstein och naturvårdaren Albert Girtanner övertygade de lokala myndigheterna 1816 att inrätta skyddsåtgärder för dessa djur. 1854 bestämde kungen Viktor Emanuel II att dessa djur stod under hans personliga skydd. På grund av dessa insatser och lyckad återinföring i andra regioner finns arten idag med större bestånd i sitt ursprungliga levnadsområde. Alla stenbockar som lever idag är släktingar till de nämnda 100 individerna.
Populationen uppskattas idag till 30 000 till 40 000 exemplar. Stenbockar anses i sitt levnadsområde som nyttiga på grund av att de för turister till Alperna. Å andra sidan har undersökningar visat att erosionen ökar i regioner med stenbockar.
Systematik
Alpstenbocken är en av flera arter i släktet getter som kallas stenbock. Tidigare räknades den på grund av ytliga likheter tillsammans med nubisk stenbock (Capra nubiana) och sibirisk stenbock (Capra sibirica) till en gemensam art. Men genetiska undersökningar visade att uppdelningen i tre arter beskriver situationen bättre. Angående de genetiska egenskaperna liknar alpstenbocken mera den spanska stenbocken (Capra pyrenaica) som däremot har en annan kroppsbyggnad[2].
Stenbocken i populärkultur
Linuxdistributionen Ubuntus version 8.10 har givits namnet "The Intrepid Ibex"[3], vilket betyder "Den Orädda Stenbocken"
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
Tryckta källor
- Robert Hofrichter: Die Rückkehr der Wildtiere - Wolf, Geier, Elch & Co, Leopold Stocker Verlag, Graz, 2005, ISBN 3-7020-1059-9
- Marco Giacometti (utgivare):"Von Königen und Wilderern. Die Rettung und Wiederansiedlung des Alpensteinbockes." med bidrag av Hans-Jörg Blankenhorn, Martin Bundi, Marco Giacometti, Pietro Passerin d'Entrèves och Jost Schneider. Salm Verlag Wohlen/Bern, Juni 2006 ISBN 3-7262-1415-1
- Meile, Peter / Ratti, Peider / Giacometti, Marco: "Der Steinbock – Biologie und Jagd" Salm Verlag Bern, 2003; ISBN 3-7262-1412-7
- D. E. Wilson, D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005. ISBN 0801882214
- Le Guide du Parc National de la Vanoise, Hrsg. Parc National de la Vanoise, Éditions Glénat, Grenôble 2003, ISBN 2-7234-4304-3
Noter
- ↑ Capra ibex på IUCN:s rödlista, auktor: Caprinae Specialist Group (1996), version 12 maj 2006
- ↑ Phylogenetic Reconstructions in the Genus Capra (Bovidae, Artiodactyla) Based on the Mitochondrial DNA Analysis. Russian Journal of Genetics, 2007, Vol. 43, No. 2, pp. 181–189. online
- ↑ https://wiki.ubuntu.com/DevelopmentCodeNames
Externa länkar
- Stenbock - Hribi.net
- Alpine Ibex Conservation Strategy The Alpine ibex in the Italian Alps, 2001. text om stenbockens utbredning i de italienska Alperna, engelska.
- Wikimedia Commons har media som rör Stenbock (däggdjur)