Politik i Spanien
Från Rilpedia
Spanien är en konstitutionell monarki, där kungen är statschef och premiärministern är regeringschef. Parlamentet (Cortes Generales) har två kamrar: Congreso de los Diputados (Underhuset) och Senado de España (Överhuset).
Konstitutionen infördes 1978. Spanien är medlem i EU och Nato.
Innehåll |
Spansk politik från 1975 och framåt
Efter diktatorn Francisco Francos död 1975, som hade haft makten sedan slutet på Spanska inbördeskriget 1939, återinfördes demokratin i Spanien efter en period känd som den Spanska transitionen vilken varade från 1975 till 1978.
Under denna period bytte landet styrelseskick, från Francodiktaturen till en konstitutionell monarki. Under premiärministern Adolfo Suárez godkände man 1977 en politisk reformen 1977 och den nuvarande spanska konstitutionen infördes 1978. Suárez styrde landet från 1976 till 1982.
Den 23 februari 1981 intog en grupp rebeller från Guardia Civil kongressen med avsikten att införa en militär diktatur. Men den stora majoriteten av de militära styrkorna vidhöll sin lojalitet mot den spanske kungen Don Juan Carlos I, som använde sin kungliga auktoritet för att förhindra statskuppen.
Spanien gick med i NATO i början av 1982. I oktober samma år vann socialistiska arbetarpartiet Partido Socialista Obrero Español (PSOE), under ledning av Felipe González Márquez, valet till kongressen och senaten med absolut majoritet. PSOE fick också absolut majoritet i valen 1986 och 1989. PSOE under ledning av González styrde landet under de följande 13 åren. Under hans mandatperiod utvecklades den spanska välfärdsstaten, modellen för regionernas självstyre och man genomförde betydande reformer inom socialpolitiken, som var eftersatt på grund av den tidigare diktaturen. Till perioden kan också kopplas flera politiska skandaler och den spanska socialistregeringens illegala antiterroriststyrka. 1986 gick Spanien in i Europeiska gemenskapen.
I mars 1996, övertogs landets styre av Partido Popular (PP) och José María Aznar, som fick nästan hälften av mandaten i kongressen. Aznar beslöt att liberalisera ekonomin med ett program för privatisation, reformera arbetsmarknaden, och vidtog steg och mått för att öka konkurrensen på vissa marknader, främst telekommunikation. Under första mandatperioden för Aznar, uppfyllde Spanien EU:s kriterier för medlemskap i valutaunionen. Under denna period deltog Spanien, tillsammans med USA och andra allierade stater i NATO i militära operationer i Jugoslavien. Spanien deltog också i Kosovokriget 1999, och de spanska militärstyrkorna och några enheter från spanska polisen deltog i fredsstyrkorna i Bosnien (IFOR, SFOR) och i Kosovo (KFOR).
PP fick absolut majoritet i de två kamrarna i Cortes Generales vid valet i mars 2000. Detta resultat gjorde det möjligt för Aznar att bilda en regering utan att behöva stöd från andra politiska grupperingar såsom hans tidigare regering. Aznar är en beslutsam försvarare av de transatlantiska relationerna och kriget mot terrorismen. Mandatperioden kännetecknas av sociala omvälvningar genom några lagar och beslut (ändringar i skollagen, Irakkriget 2003, förlisningen av oljefartyget Prestige 2002, Bombdåden i Madrid 2004) som delar av befolkningen inte accepterade. Inför valet 2004 utnämnde Aznar den dåvarande vice premiärministern Mariano Rajoy som kandidat för PP.
Spanska socialistiska arbetarpartiet, PSOE vann detta val. José Luis Rodríguez Zapatero valdes till premiärminister.[1] De tre viktigaste åtgärderna i början av hans mandatperiod var: 50 procent representation av kvinnor i regeringsministären, tillbakadragande av de spanska trupperna i Irak och godkännande av giftermål mellan homosexuella.
Parlamentsvalet i Spanien 2008
Efter allmänna val den 9 mars 2008 kunde Spanska socialistiska arbetarpartiet, lett av José Luis Rodríguez Zapatero, förklara sig vara vinnare.
Politiska partier och politiska organisationer
De politiska partier och koalitioner som för närvarande är representerade i kongressen och senaten är, i alfabetisk ordning:
|
|
Det finns många politiska partier och koalitioner som finns representerade endast i kommunfullmäktige och parlament för Spaniens autonoma regioner, vid sidan av de ovan nämnda.
Genom godkännande och ikraftträdande av spanska lagen om politiska partier (6/2002), mest känd som "Partilagen", den politiska grupperingen Batasuna illegaliserats och strukits från elektoratlistorna i sammanhang som Autodeterminazioaren Bilgunea (AuB) och Aukera Guztiak (AG), vilka är grupperingar som bildats för val (2003) för självstyrelse i Baskien och Navarra respektive Baskien (2005).
Se även
Källor och notnoter
- ↑ Den spanska titeln är Presidente del Gobierno de España, president/ordförande för Spaniens regering, men torde motsvara ungefär "premiärminister"
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från spanskspråkiga Wikipedia.
Denna artikel om politik eller statsvetenskap är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
