Smecken & Sulan
Från Rilpedia
Smecken & Sulan (fr. Quick et Flupke) är en tecknad serie av belgaren Hergé, som är mest känd för sin andra serie Tintin.
Smecken och Sulan är två rackarungar i en förort till Bryssel, som ständigt orsakar/råkar ut för trubbel, till kvarterets polis och deras föräldrars förtret.
Innehåll |
Historia
Smecken & Sulan publicerades först i svartvitt i Le Petit Vingtième, med början i januari 1930. Hergé fortsatte med den till 1940, när arbetet med Tintin tog allt mer av hans tid. Smecken & Sulan nypublicerades dock i Tintintidningen mellan 1947 och 1952, nu med färg. Efter Hergés död 1983 kom serien ut i tolv böcker från 1985 till 1991.
Lista över utgåvorna
- Haute tension (sep. 1985)
- Jeux interdits (sep. 1985)
- Tout va bien (sep. 1985)
- Toutes voiles dehors (1986)
- Chacun son tour (1986)
- Pas de quartier (jan. 1987)
- Pardon, Madame (jan. 1987)
- Vive le progrès (sep. 1987)
- Catastrophe (jan. 1988)
- Farces et attrapes (jan. 1989)
- Coups de bluff (jan. 1990)
- Attachez vos ceintures (jan. 1991)
Smecken & Sulan i Sverige
1981 började Carlsen Comics ge ut små pocketböcker med Smecken & Sulan i Sverige. Det sålde inte något vidare och projektet lades ner efter bara tre böcker. Samtliga, färglagda avsnitt återutgavs i och med Hergé - Samlade verk.
TV-serien
På 1980-talet gjorde Studios Hergé en TV-serie baserad på Smecken & Sulan-avsnitten. De återutgavs nyligen på DVD i Frankrike i tre delar: Coups de Bluff, Tout va Bien och Jeux Interdits.
Kameoroller i Tintin
- I Tintin i Kongo står de i folkmassan när Tintin reser iväg. Både i originalversionen och i den nytecknade.
- I Den mystiska stjärnan syns Smecken och Sulan springandes på kajen när skeppet håller på att lägga ut.
- I De sju kristallkulorna medverkar två pojkar som spelar kapten Haddock ett spratt. De ser inte exakt ut som Smecken och Sulan, men de är inspirerade av dem.
- Smecken och Sulan syns också på baksidan på Tintinalbumen, där de siktar på Haddocks flaska med whiskey med en slangbella.
Källor
- Engelska wikipedia
- Hergé - Samlade verk, nr. 3