Tintin i Kongo
Från Rilpedia
Tintin i Kongo (Tintin au Congo) är det andra i en serie klassiska seriealbum, skrivna och illustrerade av belgaren Hergé, vars huvudperson är den unge reportern Tintin.
Först publicerad i "Le Petit Vingtième" som svart-vit följetong under perioden 5 juni 1930-11 juni 1931. Berättelsen utgavs som album 1931. Färglagd och omtecknad från 110 sidor till standardformatet för album 62 sidor 1946. Dialogen och teckningarna förbättrades utan några större innehållsmässiga ändringar i övrigt. Till exempel har en geografilektion med Tintin som lärare där han undervisar de små barnen om "ert fosterland Belgien" bytts ut mot en betydligt mindre politiskt kontroversiell matematiklektion.
Innehåll |
Synopsis
Tintin åker i egenskap av journalist till Kongo där han bl a umgås med afrikaner, tampas med vilda djur och råkar i konflikt med en bandit vid namn Tom. När han umgås med afrikanerna löser han olika små problem på enkla sätt men som betraktas som fantastiskt bland befolkningen. Ibland löser han problemen på mindre sympatiska sätt som när han orsakar att ett tåg spårar ur, schasar han på lokföraren och tågets passagerare på ett arrogant sätt utan att själv hjälpa till trots att det faktiskt var han som egentligen hade ställt till det. En afrikan har feber och hans fru tror att han är döende, Tintin ger honom medicin och han blir snabbt frisk vilket får frun att tro att Tintin är en stor ande med övernaturliga krafter. Egentligen har albumet inte så mycket handling bortsett från just att han hela tiden jagas av Tom. Man ser under en stor del av albumet att Tom försöker döda Tintin på olika sätt men man får inte veta varför förrän i slutet. Man får inte heller veta Toms namn förrän i slutet. Det visar sig att Tom troligen själv är amerikan och jobbar för ett amerikanskt gangstersyndikat med Al Capone i spetsen. Det visar sig efter ett tag att det mesta av handlingen i Tintin i Kongo mest är som en sorts "förspel" inför albumet Tintin i Amerika. I slutet nämner också Tintin att han kommer att resa till Amerika.
Om albumet
Albumet Tintin i Kongo är inget sammanhängande Tintinäventyr som många av de senare albumen, utan mer en samling löst ihopfogade episoder med ganska grovkornig humor. En stor del av de komiska poängerna går helt enkelt ut på att en rad vilda afrikanska djur utsätts för ohyggliga grymheter på olika sätt, och det är knappt att den i senare album så exemplariskt empatiske och rättrådige Tintin går att känna igen här.
Albumet har även beskyllts för att vara rasistiskt då det skildrar afrikanerna som stereotyper. Afrikanerna i albumet avbildas som kolsvarta med överdrivet tjocka markerade läppar, och de framställs genomgående som lite dumma, primitiva och barnsligt skrockfulla.
Det vi ser beskrivet är egentligen den naiva och nedlåtande syn på Afrika och afrikanerna som gemene man hade i det kolonialistiska Europa just då. Hergé ville i själva verket skicka Tintin till Amerika, men abbé Norbert Wallez, chefredaktören för tidningen Le XXème Siècle som gav ut Le Petit Vingtième som medföljande barnbilaga, tyckte i stället att Tintin skulle resa till den belgiska kolonin Kongo. Eftersom Hergé inget visste om Afrika så framställde han Kongo och kongoleserna i enlighet med de stämningar som rådde i Europa under 1920- och 1930-talet.
Under 1950-talet började de afrikanska länderna att göra sig fria från kolonialmakterna, och det belgiska förlaget som givit ut albumet Tintin i Kongo drog in försäljningen av det. Emellertid upphörde säljförbudet under 1970-talet, då en dagstidning i dåvarande Zaire (före detta Kongo, idag Kongo-Kinshasa) skrev till Hergé och bad om att få publicera berättelsen. Tintin var en succé i landet, och man ville gärna läsa om sina "svajiga" förfäder.
Hergé kommenterade själv saken i intervju från 1975 där han förklarade att samma sak gällde för Tintin i Kongo som för Tintin i Sovjet, nämligen den att han var uppfödd på fördomarna i den borgerliga miljö som han då levde i 1930. Hergé berättar att han inte visste något annat om Afrika än det folk i allmänhet sade på den tiden, till exempel saker som att "negrerna" var som stora barn och att det var tur för dem att belgarna fanns där och liknande. Så Hergé tecknade helt enkelt afrikanerna efter det mönstret, i den rent paternalistiska anda som rådde i Belgien under denna tid.
Övrigt
Dupond och Dupont dyker upp i första rutan på första sidan, då som två anonyma, mustaschprydda herrar klädda i svart kostym och plommonstop. De är dock ej med i den svart-vita originalversionen från 1930. Runt Tintin i samma ruta står Smecken och Sulan, två huvudfigurer ur en annan av Hergés serier. När serien skulle publiceras i skandinavien ansågs sekvensen med noshörningen alltför naiv och tecknades om. I originalversionen försöker Tintin först skjuta noshörningen, men kulorna tränger inte igenom huden. Tintin klättrar då upp i ett träd, borrar ett hål i nosörningens pansarhud, apterar en alltför kraftig dynamitladdning i hålet och spränger noshörningen så att ingenting förutom noshörningshornet blir kvar.
Källor
- Benoit Peeters, Boken om Tintin och hans skapare (Le Monde D'Hergé) 1983
- Numa Sadul, Tintin et moi, Casterman 1975, s 49-50
