Småsnäppa
Från Rilpedia
?Småsnäppa | |
---|---|
Adult i sommardräkt
|
|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Fåglar Aves |
Ordning: | Vadarfåglar Charadriiformes |
Underordning: | Vadare Charadrii |
Familj: | Snäppor Scolopacidae |
Släkte: | Calidris |
Art: | Småsnäppa |
|
|
§Calidris minuta Auktor: Leisler, 1812 |
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Småsnäppa (Calidris minuta) är den minsta fågeln i familjen snäppor i Sveriges fauna.
Innehåll |
Utseende och läte
Småsnäppan är 14 centimeter lång och har ett vingspann på 34-37 cm. Genom sin storlek, tunna mörka näbb, mörka ben och snabba rörelser skiljer den sig från andra vadarfåglar utom från de andra i släktet Calidris. Häckande vuxen fågel har orange bröst, vit hals och ett kraftigt vitt V på ryggen. Vinterdräkten är ganska enfärgat grå och svårare att identifiera. Ungfåglarna har ljusa strimmor på hjässan och rosaaktigt bröst. Lätet är ett skarpt "stitt".
Omgivning och utbredning
Den häckar i arktiska områden i Europa och Asien. Några enstaka gånger har den häckat i fjällen i Sverige. Den är flyttfågel och övervintrar i Afrika och södra Asien. På vintern bildar den stora flockar med andra småvadare, som kärrsnäppa och mosnäppa, vid leriga stränder eller vid randen av vattensamlingar inåt land. Den kan ses i Sverige under flyttningen, särskilt på sensommaren.
Antalet fåglar är, liksom för spovsnäppan, beroende av beståndet av lämlar eftersom labbar och fjällugglor istället tar häckande vadarfåglar när lämlarna är få.
Föda
Småsnäppan livnär sig av små ryggradslösa djur som den pickar upp ur leran.
Häckning
Boet är en grund grop i jorden, där 3-5 ägg läggs. Honan är ofta polygam och överlåter åt hanen att ruva en kull medan hon lägger en ny i ett annat revir.
Namn
Förr kallad lilla strandvipan[1]
Källor
- ↑ Sven Nilssons Foglarna 1858
- Little Stint i engelskspråkiga Wikipedia 13 september 2005
- Nordens fåglar av Roland Staav och Thord Fransson, andra upplagan, Stockholm 1991 ISBN 91-1-913142-9