Från Rilpedia

Denna artikel behandlar det slag som stod 1914. För slaget år 1918, se andra slaget vid Marne.

Första slaget vid Marne
Del av Första världskriget
Datum 5 september - 9 september 1914 Plats Marne, öster om Paris, Frankrike Utfall Strategisk fransk-brittisk seger
Stridande
Tyskland	Mall:Landsdata Frankrike Frankrike Mall:Landsdata Storbritannien Storbritannien
Befälhavare
Helmuth von Moltke d.y.	Joseph Joffre
Styrka
1 071 000	1 485 000
Förluster
Cirka 263 000 sårade och döda	Cirka 250 000 sårade och döda

Slaget vid Marne, det slag vid floden Marne i Frankrike som i början av första världskriget, 5-9 september 1914, hejdade den tyska offensiven mot Paris. Kriget på västfronten blev därefter huvudsakligen ett ställningskrig.

Innehåll 1 Bakgrund 2 Deltagande arméer 3 Slagets förlopp 4 Källor

Bakgrund

Efter fientligheternas inledande den 3 augusti insatte den tyska krigsmakten sitt huvudanfall i Belgien och norra Frankrike i enlighet med Schlieffenplanen. Efter att ha intagit nyckelpositionen Liege förflyttade sig de tyska 1:a, 2:a och 3:e arméerna genom Belgien in i norra Frankrike. Mot dem stod den belgiska armén, som retirerade till Antwerpen, den brittiska expeditionskåren och den franska 5:e armén. Fransmännen och engelsmännen besegrades i slagen vid Sambrai och Mons 21-24 augusti och tvingades retirera.

Under tiden hade den franska offensiven österut in i Elsass-Lothringen enligt Plan XVII misslyckats. Den franske överbefälhavaren, general Joseph Joffre, hade insett faran i norr och försökte dra ut förband i strid i öster för att transportera västerut för att stoppa tyskarnas offensiv. Joffre försökte samla ihop de retirerande trupperna till ett slag för att stoppa tyskarna, men den snabba tyska frammarschen gjorde att han ständigt måste flytta tillbaka linjen. Samtidigt samlade Paris militärguvernör, general Joseph Gallieni ihop förband för stadens försvar.

I slaget vid S:t Quentin 29 augusti lyckades franska 5:e armén stoppa tyska 2:a arméns offensiv. Den behövde vila en dag för att organisera sig. Samtidigt såg tyska 1:a arméns befälhavare, general von Kluck möjligheten att anfalla franska 5:e armén i flanken. Det hade också uppstått en lucka till 2:a armén. Denna lucka täcktes endast av kavalleri. Kursändringen innebar att Schlieffenplanens idé om att gå väster om Paris gavs upp.

Deltagande arméer

Från väster till öster

Tyskland
Armé	Befälhavare	Styrka
1:a armén	Alexander von Kluck
2:a armén	Karl von Bülow
3:e armén	Max von Hausen
Ententen
Armé	Befälhavare	Styrka
Mall:Landsdata Frankrike 6:e armén	Michel Maunoury
Mall:Landsdata Storbritannien BEF	John French
Mall:Landsdata Frankrike 5:e armén	Louis Franchet d'Espérey
Mall:Landsdata Frankrike 9:e armén	Ferdinand Foch
Mall:Landsdata Frankrike 4:e armén	Ferdinand de Langle de Cary

Slagets förlopp

Tack vare flygspaning var luckan mellan de tyska 1:a och 2:a arméerna känd av fransmännen. Joffre beordrade att 6:e armén skulle anfalla tyska 1:a armén i flanken och pressa dem över Ourcq samtidigt som BEF anföll i luckan mellan arméerna i riktning mot Montmiral. Den brittiske fältmarskalken John French var dock obenägen att sätta in sina trupper i striderna eftersom de var illa slitna. Efter en personlig vädjan från Joffre gick en rörd French med på att anfalla.

Men BEF hade en bra bit fram innan man kunde anfalla och under tiden pressades den franska 6:e armén hårt av Klucks 1:a armé. I ett kritiskt läge räddades man av en artilleridivision under överste Nivelle och av Paris garnison som hade körts dit i taxi-bilar. Nu verkade det som om Schlieffenplanen fungerade och att Paris skulle falla. Men Klucks offensiv hade gjort luckan mellan 1:a och 2:a armén än större och BEF kunde nästan oattackerade marschera mot Marne.

Tyskarna såg ut att ha övertaget i striderna när ordern om en reträtt kom från den tyska arméns högkvarter. De hade gjort bedömningen att deras situation var ohållbar och tyskarna retirerade till Aisne och började bygga befästningar. Shlieffenplanen hade därmed misslyckats och överbefälhavaren von Moltke ersattes med Erich von Falkenhayn.

Källor

• David, Daniel, The 1914 Campaign, August-October 1914 (1987)
• Keegan, John, Det första världskriget (1998)