Från Rilpedia

Erich von Falkenhayn, född 11 september 1861, död 8 april 1922, tysk militär; krigsminister 1913-1915, generalstabschef 1914-1916, general 1915.

Falkenhayn blev infanteriofficer 1880. Han tjänstgjorde bland annat i Kina. Falkenhayns goda insats som stabschef i 16:e armékåren väckte kejsar Wilhelm II:s intresse och 1913 utnämndes Falkenhayn till krigsminister.

Falkenhayn ersatte Helmuth von Moltke d.y. som generalstabschef och därmed chef över Oberste Heeresleitung 14 september 1914, efter att Moltkes hälsa brutits.

Falkenhayn var under första världskriget till skillnad från Paul von Hindenburg övertygad om att kriget skulle vinnas på västfronten. Trots detta sände han trupp till östfronten hösten 1914. Under 1915 inriktade han krigföringen på att reda upp situationen i öster och besegra Serbien. Under 1916 satsade Falkenhayn på att blöda Frankrike till döds genom att anfalla en punkt som fransmänen skulle försvara till sista man. Denna punkt identifierade han helt riktigt som den gamla fästningsstaden Verdun. Tyvärr var Falkenhayn otydlig med slaget syfte inför sina armébefälhavare och slaget vid Verdun 1916 blev en blodig historia för både Frankrike och Tyskland utan att något avgörande nåtts. När dessutom Brusilovoffensiven i juni 1916 krävde tyska förstärkningar till östfronten - som Hindenburg och Ludendorff länge krävt - var kejsarens tålamod slut. Falkenhayn avsattes 29 augusti 1916 som generalstabschef av Kaiser Wilhelm II, och ersattes av von Hindenburg.