Brusilovoffensiven
Från Rilpedia
Brusilovoffensiven var en stor rysk militär aktion sommaren 1916 under första världskriget. Den drev tillbaka styrkorna från Österrike-Ungern cirka 10 mil i Ukraina. De ryska förlusterna uppgick till 1 000 000 man och centralmakterna förlorade upp till 1 850 000 man.
Innehåll |
Bakgrund
Efter nederlagen vid Tannenberg och Masuriska sjöarna 1914-15 drevs den ryska krigsmakten på flykt i nord medan man höll det österrikiska Galizien i söder. I Kaukasus hade turkarna gått till offensiv men drivits tillbaka av ryska styrkor. Den ryska krigsmaktens huvudproblem var bristen på vapen, i synnerhet vapen som kunde mäta sig med den tekniskt överlägsne fienden. Dessutom var arméns moral låg och planering, utrustning e t c väldigt dålig. Folk var det dock inte dåligt om - 1914 hade Ryssland inte mindre än 22 miljoner män i vapenför ålder utan fysiska handikapp. Men det fanns bara vapen åt en tiondel av dem och den ryska industrin var mycket dålig. Rysslands ställning, där de bästa passagerna till Storbritannien och Frankrike i väst var Östersjön och Bosporen var dålig, då den tyska respektive den turkiska flottan spärrade bägge vägarna. Ett försök att bryta detta läge gjordes 1915 då britter och fransmän försökte erövra Gallipolihalvön för att få kontroll över sundet till det svarta havet. Det misslyckades emellertid, och ententen och dess komponenter förblev separerade - manskapet i öster, vapnen i väster.
Tyskarna drev systematiskt tillbaka ryssarna ur Polen, så något måste göras. Stavkans planer för 1916 var inriktade på ett anfall i norr för att motverka Ludendorffs förtyskningssträvanden i Baltikum. Frankrike vädjade också om en offensiv för att dra tyska trupper från slaget vid Verdun.[1] 18 mars inleddes en offensiv i riktning mot Vilna. Trots numerär överlägsenhet och trots att industrin nu lyckats förse den ryska armén med tillräckligt med vapen misslyckades offensiven. När den avslutades 31 mars uppgick de ryska förlusterna till 100 000 man mot 20 000 för tyskarna.
Planering
Generalstabschefen Michail Aleksejev ville återuppta offensiven men de ryska armegruppscheferna i norr var inte benägna till det utan stora förstärkningar. Den nye chefen för armegrupp Sydväst, Aleksej Brusilov, trodde sig dock kunna knäcka österrikarna utan att nya resurser tillfördes. Italiens generalstabschef Luigi Cadorna vädjade också om en snabb offensiv mot Österrike-Ungern för att hjälpa upp den katastrofala situtionen på grund av centralmakternas pågåendeTrentinooffensiv.
Brusilov införde en förändrad infanteritaktik. Infanteriet avvaktade anfallet väl skyddade i djupa bunkrar och avancerade strax innan artillerielden upphörde till en linje cirka 75 meter från fiendelinjen där de grävde ner sig i avvaktan på anfallet. På det strategiska planet avsåg Brusilov anfalla på bred fron för att inte tillåta Österrike-Ungern att koncentrera reserverna mot ett ställe. Brusilov kunde ställa upp 4 arméer med totalt 600 000 man mot Österrike-Ungerns 500 000 man.
Anfallet
4 juni 1916 påbörjades anfallet efter en kort artilleriförberedelse. Den österrikisk-ungerska armén överraskades fullständigt och ryssarna ryckte fram. På norra delen av anfallsområdet rev den ryska åttonde armén med 200 000 man och 904 kanoner upp den österrikiska fjärde armén med 150000 man och 600 kanoner. 8 juni intogs Lusk och anfallet fortsatte i riktning mot Kovel. På det centrala frontavsnittet stod österrikarna emot men i söder bröts den österrikiska sjunde armén upp i två delar och förlorade 100 000 man. Offensiven fortsatte med god fart till mitten av juli och med mindre framgångar till september. De begränsande faktorerna torde vara bristen på transporter och reserver samt tillskyndande tyska reserver från västfronten. Erich von Falkenhayn tvingades överföra 16 divisioner. Något strategiskt genombrott var inte Brusilovoffensiven men det var trots allt den dittills största segern - mätt i vunnen mark - under första världskriget sedan skyttegravskriget inletts hösten 1914. För Ryssland var priset en miljon stupade och sårade. Centralmakternas förluster uppgick till en miljon man (varav 40 0000 fångar) för Österrike-Ungern och 35 0000 för Tyskland.[2] Den ryska framgången fick också den konsekvensen att Rumänien ingrep i kriget på rysk sida 27 augusti 1916 men krossades kvickt - Bukarest föll på juldagen. Brusilovoffensiven var den sista ryska framgången under första världskriget. Ryssarna drevs systematiskt tillbaka ända tills vapenstillestånd slöts i december 1917.
Referenser
Källor
- Keegan, John. (2002). Det första världskriget. ISBN 91-27-07409-9
Noter
Externa länkar
Trenches on the web - Brusilov Offensive (engelska)
