Från Rilpedia

Slaget vid Wien
Del av Stora turkiska kriget
Slaget vid Wien. Av Franz Geffels.
Datum 12 september 1683 Plats Wien, Österrike Utfall Seger för den heliga ligan
Stridande
Heliga ligan: Polen-Litauen Österrike Sachsen Bayern Franken Schwaben 22px Zaporoger	Osmanska riket Osmanska vasaller: Krimkhanatet Transsylvanien Valakiet Moldavien
Befälhavare
Johan III Sobieski Hertigen av Lorraine	Kara Mustafa Pasha
Styrka
84 450 152 kanoner	90 000 12 000 janitsjarer 300 kanoner
Förluster
2 000 döda 2 500 sårade	10 000 döda 5 000 sårade 5 000 tillfångatgna samtliga kanoner förlorade

Slaget vid Wien (eller slaget vid Kahlenberg) var det slag som följde på belägringen av staden Wien som genomfördes av det Osmanska riket maj-september 1683. Det är inte att förväxla med belägringen av Wien år 1526.

I syfte att slutgiltigt besegra den österrikiske kejsaren utrustade den osmanske sultanen Mehmet IV i början av 1680-talet en armé på runt 200 000 man (förutom turkiska styrkor även kontingenter från vasallerna Bosnien, Ungern, Serbien, Albanien, Grekland och Krim). Sultanen satsade allt på ett kort och beslöt att försöka ta Wien. Krig förklarades i augusti 1682 och i början av april året därpå marscherade en här på 150 000 man under den albanske storvesiren Kara Mustafa nordvästerut mot Wien.

Den flera månader långa belägringen inleddes på försommaren 1683. Wien sände ut desperata böner om hjälp och höll ut tillräckligt länge för att en polsk-tysk armé om 70 000 man under den polske kungen Johan III Sobieskis ledning kunde sättas upp och komma Österrike till undsättning. Den 10-11 september 1683 arrangerade Sobieski forcerat och mödosamt undsättningshären till strid över de kringliggande skogsklädda bergen. Den 12 september stod den allierade undsättningskåren färdig till strid på fälten mellan Kahlenberg och det belägrade Wien. Efter en hel dags infanteri- och artilleristrider satte Sobieski in den ditintills största kavallerichocken i Europas historia; 20 000 ryttare anförda av en spjutspets på 3 000 lansbeväpnade polska bevingade husarer klöv och skingrade den osmanska hären som hävde belägringen och flydde i panik.

I det fortsatta kriget förlorade osmanerna allt mer mark. Kara Mustafa tvingades som staff för sitt misslyckande av sultanen att traditionsenligt ta sitt liv genom strypning juldagen samma år. I freden i Karlowitz år 1699 fick sultanen överlämna Ungern, Transsylvanien och Slavonien till Österrike.