Från Rilpedia

Skancke (Skanke, Skunke, Skunck, Skunk) är en gammal ätt från Hov i Hackås i Jämtland. Eftersom Jämtland före 1645 var en del av Norge, har grenar av ätten flyttat till trakten runt Röros och andra delar av nuvarande Norge, och är fortlevande i olika delar av Norge och Sverige med huvudgrenen boende kvar i Jämtland. På 1300-talet räknades ätten som tillhörig riddarklassen.

Dess äldsta rötter är omtvistade, likaså den i flera grenar ingifta ätten Blix´ ursprung. Med säkerhet kan man äldst räkna Karl Persson (ca 1394-1423), herre på Hov i Hackås som den allmänt erkända anfadern. ^[1] Bland de mer kända kan dennes son Riddar Örjan Karlson Skanke (ca 1400-1474) nämnas, riddare och länsherre i Jämtland-Härjedalen 1450-1456. ^[2]

Det fanns/finns, främst i Norge, också ett antal olika släkter Skancke (med snarlika stavningar och vapen) som inte är släkt med varandra. ^[3]

Namnet Skancke kommer ifrån ordet skank som betyder ben och syftar på det bepansrade och sporrförsedda ben som finns i ättens vapensköld. Det har gjorts försök av främst genealogen Young ^{[4] [5]} att härleda ätten Skancke från bland andra de sista kungarna på Isle of Man och Karl den store. Teorin bygger på heraldiska likheter mellan Mans vapen med en triskelion och Skanckes ben, och saknar idag stöd av annan forskning.

En gren av släkten adlades i Sverige på 1600-talet, som Skunck (nr. 660 adelskalendern). Den är dock utslocknad.

Externa länkar

• Släktföreningen Skanckeättlingar
• Skanke-foreningen i Norge

Referenser

1. ↑ Roger de Robelin (1995) Skanke-ätten, ISBN 82-993791-0-5, 576pp.
2. ↑ prof. N. Ahnlund (1948) Jämtlands och Härjedalens historia D. 1 intill 1537, Norstedts.
3. ↑ Roger de Robelin (1995) Skanke-ätten, ISBN 82-993791-0-5, 576pp.
4. ↑ G.V.C. Young OBE (1886) Fra Skanke-slektens historie.
5. ↑ G.V.C. Young OBE (2001) A Brief History of the Isle of Man.