Från Rilpedia

Sk 50
Information
Nato-benämning	-
Flygslag	Skolning Transport
Tillverkare	De Schelde
Ursprung	Saab 91 Safir
Längd	7,9 m
Spännvidd	10,62 m
Höjd	2,2 m
Tomvikt	720 kg
Maxlast	445 kg
Maxstartvikt	1 165 kg
Aktionsradie	km
Maxhöjd	m
Maxhastighet	270 km/h
Besättning	1+2
Motor	en Lycoming O-435-A på 190 hk
Beväpning	obeväpnat
I tjänst i Flygvapnet:	1952-1992
Antal	76

Sk 50 var ett sport- och reseflygplan som Flygvapnet använde för grundläggande flygutbildning.

1949 sökte Flygvapnet efter ett nytt flygplan som ersättare för Sk 25.

Från Saab i Linköping flögs en Saab 91A Safir försedd med Lycoming O-435-motor ner till F 5 Ljungbyhed i november 1949 för utvärdering i luften av sju flyglärare. Efter provflygningarna påpekade Flygvapnet några detaljer som behövde modifieras, varefter Saab den 12 juli 1949 lämnade en offert med prisuppgifter för 65, alternativt 80 flygplan för leverans med början 1952.

1951 beställde Flygvapnet 75 flygplan av varianten 91B, som i Flygvapnet fick heta Sk 50B. Saab som redan fyllt sin kapacitet med tillverkningen av Saab 29 Tunnan lade ut produktionen till De Schelde i Holland. Ytterligare en Sk 50B tillkom efter att första flygplanet efter fyra månader köpts tillbaka av Saab.

Ordern följdes 1959 av en beställning på ytterligare 14 flygplan. Denna gången gällde det varianten Sk 50C och de flygplanen tillverkades i Linköping.

Flygplanen levererades till F 5 Ljungbyhed och användes som skolflygplan typ 1. När SK 61 Bulldog 1970 tillfördes Krigsflygskolan som ersättare för Sk 50 överfördes kvarvarande Sk 50B och Sk 50C till Flygvapnets olika flottiljer, där de användes för allmän flygträning, sambandsflygningar, väderspaning m.m.

1992 när Chefen för flygvapnet (CFV) sålde ut Sk 50, bildades det på flera flottiljer civila flygklubbar för att, i linje med CFV:s avsikt, möjliggöra för även icke flygande personal att ta flygcertifikat och utöva flygning.

Flygvapnets varianter

• Sk 50B – Plats för 3 personer (76 flygplan)
• Sk 50C – Plats för fyra personer och i vissa fall utrustning för civil instrumentflygning. (14 flygplan)