Från Rilpedia

Siöblad, även stavat Sjöblad med mera, gammal svensk frälseätt från Södermanland. Den är adliga ätten nummer 75, och friherrliga nummer 79.

Ätten har Flättna som sätesgård och dess äldsta kända medlem är häradshövdingen Lars Birgersson Siöblad (1400-talets slut). Hans sonson, Peder Kristersson Siöblad (omkr. 1540-d. före 1604) var hertig Karl förtrogen och av honom använd under bl.a. Nordiska sjuårskriget. Sistnämndas sonsons son, Karl Siöblad (1611-1696) deltog med utmärkelse i Trettioåriga kriget. Han blev kaptenlöjtnant vid artilleriet 1643 och avancerade till överste (1660), generalmajor (1666) och general av artilleriet (1674). Åren 1673-81 var han guvernör på Ösel. 1687 upphöjdes han i friherrligt stånd.

Två av hans söner, Johan Siöblad (1644-1710) och Erik Siöblad (1647-1725) nådde liksom fadern de högsta militära graderna. Den förstnämnde blev slutligen generalfälttygmästare och chef för artilleriet 1693 och ledde detta vapenslag vid Narva (1700), Dünas övergång (1701) och Thorn (1703) innan han på grund av sjuklighet hemskickades 1704. Han inlade stora insatser för att förbättra artilleriet i Sverige, framför allt gällande förbättringar av kanonernas material. Brodern Erik Carlsson Siöblad valde sjövapnet framför armén och avancerade blott 29 år gammal till amiral 1676. Han deltog senare i försvaret av Sveriges västkust 1700-1711 men dömdes på grund av försnillningar sistnämnda år till att mista liv, ära och gods men benådades till livet 1718. Hans son Karl Georg Siöblad (1683-1754) blev liksom fadern sjöofficer och befordrades snabbt till amiral samt slutligen överamiral. Han var en djärv officer som ibland gick emot order för att vinna segrar för Sveriges krona. Han mest utmärkta insats inträffade den 27 juli 1720 då han som befälhavare över en flottavdelning mot givna order anföll en mycket större rysk sjöstyrka vid Ledsund och tillfogade den stora skada och hindrade länge fiendens framfart. Hans orderbrott ledde endast till mistandet av lönen under 6 månader, i övrigt blev han frikallad från allt ansvar. En bror till sistnämnda, Erik Siöblad (d. 1741), deltog med brodern i Slaget vid Ledsund 1720 och uppnådde slutligen viceamirals grad samt blev 1731 chef för Stockholmseskadern.

Den friherrliga grenen utslocknade på svärdssidan 1863 och den obetitlade långt tidigare.

Källor

• Nordisk familjebok, andra upplaga
• Västervikstidningen