Scania CR112
Från Rilpedia
| {{{namn}}} | |
| Fabrikat: | Scania |
|---|---|
| Tillverkning: | 1978-1989 CR: 1978-1984 CN-Typ 1: 1984-1985 CN-Typ 2: 1985-1989 |
| Föregångare: | Scania CR111 |
| Efterträdare: | Scania CN113 |
| Klass: | Stadsbuss Intercitybuss |
| Karosseri: | Scania |
| Plattform: | Kort buss, och från och med hösten 1985 även som ledbuss. |
| Motor: | 11-liters tvärställd rak 6-cylindrig bakmotor |
| Effekt: | 205-260 hk |
| Växellåda: | Helautomatisk, 2, 3 eller 4-stegs |
| Hjulbas: | 5-6 meter |
| Längd: | 12-18 meter |
| Bredd: | 2,5 meter (CN 112 fanns även med 2,60 meter bredd) |
| Besläktade: | Scania CK112 Scania CN113 Scania CK113 |
| Liknande: | Volvo B10B Neoplan N416 Mercedes O405 |
Scania CR112 (senare kallad CN112) är en bussmodell främst avsedd som stads- eller intercitybuss tillverkad av Scania mellan 1978-1989.
Den ersatte Scania CR111-modellen från tidigt 1970-tal. Karossen var helt ny och väldigt enkelt formgiven. Många karosseridetaljer var påskruvade med synliga skruvar och bultar utifrån och gav modellen ett hopnitat utseende som dock var mycket funktionellt för sin tid. Skillnaden mot föregångaren var större rutor med dubbelglas, ny fyrkantigare front med löstagbara paneler för vindrutetorkare, strålkastare och stötfångare, förstärkt kaross med tak som kunde hålla hela bussens vikt vid en mindre rundslagning, bättre ljudisolerat chassi och drivlina och löstagbara paneler till hjulhus och kylare. Scania CR 112 var vid lanseringen den tystaste bussen på marknaden, med en yttre ljudnivå på 77 dB, då likvärdigt med en personbil. I början hade modellen s.k "vikdörrar" , dörrar som viker ihop sig när de öppnas. Från och med hösten 1982 hade dessa ersatts modernare bladdörrar. Bakrutan var mycket stor på CR-modellerna, men förminskades då CN-modellen infördes hösten 1984. Chassiet hette från början BR112 men bytte senare namn till N112 därefter kallades modellen Scania CN112. Hösten 1985 fick modellen en uppgradering med en ny front som hade något högre placerade strålkastare och gick nu även att att få i ledbussutförande. Den tillverkades fram till 1989 då den fick ge plats åt den utseendemässigt snarlika Scania CN113 med det nya N113-chassiet.
Modellen finns som vanlig kort buss eller som ledbuss. Motorn är bakmonterad i alla utföranden.
Från början fanns det två motoralternativ: sugmotor eller turbomotor, 1980 blev dock turbo standard. Det huvudsakliga drivmedlet var diesel men det fanns också några exemplar som på prov byggts om för gas- eller etanoldrift. I Stockholm fanns en buss som på prov var utrustad med tryckackumulatortankar, dessa monterades senare bort och bussen fick vanlig dieseldrift.
Det finns även en variant byggd för längre turer Scania CK112.
I dag finns inte så många CR/CN112:or kvar i Sverige då de flesta har skrotats, sålts eller gått på export. Dock finns några enstaka exemplar kvar i norra sverige som turistbuss eller liknande. Mindre, privata firmor vid skidorterna vill inte alltid köpa in nya bussar, då en helrenoverad gammal buss är ett billigare alternativ. Några bussar ägs också av privatpersoner som samlar på gamla fordon och påträffas då ofta i samband med veteranbussutställningar. Ett par bussar återfinns även på museum.
De flesta av de exporterade modellerna hamnade i östeuropa då de hade en mycket dålig ekonomi där under 1990-talet efter Sovjets fall. Att importera gamla bussar från västeuropa var betydligt billigare än att köpa in helt nya bussar. Många Scania CR/CN112:or från bland annat Sverige fick nytt liv i östeuropa och är än idag ganska vanliga där. Det är inte ovanlig med exemplar med över 800 000 mil på mätaren.
