Satir
Från Rilpedia
 |
Denna artikel eller detta avsnitt anses inte vara skrivet ur ett globalt perspektiv. Förbättra gärna texten eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Satir är en skrivteknik där man påvisar brister hos subjektet (till exempel en individ, en organisation eller en stat) för att förlöjliga, ofta menat som en provokation eller för att få i stånd en förändring. Humor i satir tenderar att vara subtil, med ett fritt användande av ironi och skruvad humor.
Termen användes i romersk litteratur om en kåserande diktart som introducerades av Lucilius (100-talet f.Kr.), som förbättrades av Horatius och som erhöll polemisk skärpa hos Juvenalis. Först efter fransk-klassicismen upphörde termen satir att beteckna en särskild diktart och blev ett begrepp använt för att karakterisera litterära verk som i kritiskt syfte gycklar med (det offentliga livets) missförhållanden.
Satir finns i form av prosa, dikter, teckningar, dramatik, revyer, filmer, TV-serier eller radioprogram
Den svenska satirens fader anses vara Olof von Dalin som 1740 utkommer med sin allegorisk berättelse Sagan om hästen som skildrar Sveriges historia från Gustav Vasa till Karl XII. Under senare delen av 1700-talet märks särskilt Anna-Maria Lenngrens "Porträtterna".
Innehåll |
Kända satiriker i urval
Svenskspråkiga
- Philemon Arthur and the Dung
- Bo Balderson
- Erik Blix
- Olof Buckard
- Galenskaparna och After Shave
- Karl Gerhard
- Hasseåtage
- På Håret
- Lars Hillersberg
- Israel Holmström
- Johan Henric Kellgren
- Anna Maria Lenngren
- Hans Lindström
- Robert Nyberg
- Henrik Bernhard Palmær
- August Strindberg
- Magnus Uggla
- Lars Vilks
Engelskspråkiga
- Douglas Adams
- Lenny Bruce
- Al Franken
- Tom Lehrer
- George Orwell
- C. Northcote Parkinson
- George Bernard Shaw
- Jonathan Swift
- Mark Twain
- Kurt Vonnegut
- Oscar Wilde
- Frank Zappa
