Sakrament

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Eukaristin (mässoffret och kommunionen, den katolska nattvarden) – ett av Katolska kyrkans sju sakrament.

Sakrament, av latin sacramentum, är ett teologiskt begrepp inom västkyrkan och de med Rom unierade östkyrkorna. De ortodoxa kyrkorna talar i stället om mysterier.

Med begreppet sakrament betecknas kristendomens mest centrala heliga handlingar. Termen myntades tidigt av västkristna teologer, då ordet sakrament (latin sacramentum ’edgång’) fick tjäna som översättning av det grekiska μυστήριον, mysterion, ’hemlighet’, som återfinns i Nya Testamentet. Detta är också bakgrunden till att sakramenten kallas mysterier i de ortodoxa kyrkorna.

Enligt romersk-katolsk och ortodox teologi efterlämnade Jesus åt den kyrka han grundat dels den kristna uppenbarelsen (läran), dels nådemedel (sakramenten). Sakramentet är en helig handling som genom att symboliskt gestalta nådens verkan på ett hemlighetsfullt sätt förmedlar denna nåd till människorna. Så till exempel dopets vatten (vattnet är ett ämne som renar) som symboliserar nådens renande från synd och därigenom åstadkommer denna verkan.

Sakramentsbegreppet kan om andra religioner användas analogiskt, men utgör då en liknelse, en bild.

Romersk-katolska kyrkan

I Romersk-katolska kyrkan är sakramenten till antalet sju: dopet, konfirmationen, boten (eller bikten), äktenskapet, de sjukas smörjelse (även kallad sista smörjelsen), prästvigningen samt eukaristin (intimt förbunden med mässan).

Östkyrkorna

Huvudartikel: Mysterium

Sakramentens antal har aldrig behandlats av något ekumeniskt kyrkomöte inom de ortodoxa kyrkorna, och det finns därför inte något officiellt fastställt antal för de ortodoxa sakramenten, som kallas för mysterier. Dopet och Eukaristin är de två viktigaste. Grekiska hjälpmedel för folkundervisningen under ottomansk tid lägger till dessa myronsmörjelsen (som motsvarar konfirmationen), bikten, äktenskapet, ordinationen och de sjukas smörjelse, men den inflytelserike kyrkofadern Thodoros Studiten på 800-talet, menade att även klosterlöftena och begravningsgudstjänsten kunde räknas till sakramenten, vilket John Meyendorff påpekar i Bysantinsk teologi - Historik och lära (Skellefteå 1995).

Anglikanska kyrkor

Ett sakrament är i anglikansk teologi "ett yttre och synligt tecken på en inre och osynlig nåd" (Engelska Katekesen 1604). Anglikanska kyrkor skiljer mellan Evangeliets två större sakrament och de fem mindre som "vanligen kallas för sakrament", och alla sju förekommer i Den Allmänna Bönboken och andra anglikanska gudstjänstordningar.

Ordningen för bikt och avlösning fogades 1549 in i ordningen för sjukbesök. Under 1600-talets början och i den Skotska Episkopalkyrkan användes denna ordning även för enskild bikt utanför sjukbesök, men det var däremot extremt ovanligt i den Engelska kyrkan under restaurationen och under georgiansk tid. När den enskilda bikten utanför sjukbesök blev vanligare från och med 1830-talet, väckte detta därför våldsamt motstånd från evangelikala miljöer. Numera är bikten en självklarhet.

De sjukas smörjelse behölls i 1549 års bönbok. I 1552 års bönbok behölls förböner för sjuka, men utan bruket av olja. Bruket av olja återupptogs informellt från och med 1830-talet, men återinfördes officiellt i bönboksupplagorna och gudstjänstordningarna från och med 1920-talet.

Evangelisk-lutherska kyrkor

Evangelisk-lutherska kyrkor har inte fastställt något officiellt antal av sakramenten eller någon enhetlig definition av vad som menas med "sakrament". Den Augsburgska Bekännelsens Apologi art. XIII uttrycker hållningen att antalet sakrament är beroende av vilken definition av "sakrament" som används, och att flera definitioner kan användas. Dopet och nattvarden betraktas förbehållslöst som sakrament, eftersom de uttryckligen är instiftade av Jesus. I skriften Mitt i församlingen 1993:4 menar man att de gammalpietistiska och nyevangeliska rörelserna i evangelisk-lutherska kyrkor ansluter sig vanligtvis till synsättet att endast dopet och nattvarden skall betraktas som sakrament, vilket dock inte hindrar dem från att fira konfirmation eller vigselgudstjänst.

Reformerta kyrkor

De protestantiska, eller reformerta, samfunden erkänner vanligtvis bara två sakrament (dopet och nattvarden) – med olika definitioner och varianter av dem. I bland annat pingstkyrkan beskrivs således dopet inte som ett sakrament utan som en trosbekännelse.

Se även

• Heliga handlingar
• Helgelselära
• Sakramentalier
• Sakramental karaktär
• Sakramental tillbedjan
• Sakramentshus

Källor

• Katolska kyrkans katekes § 1117f.

Externa länkar