Saab 35 Draken

Från Rilpedia

(Omdirigerad från SAAB Draken)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Saab J 35A-01.jpg

J 35A Draken på F 18 Tullinge.
Foto:Towpilot

Saab J 35 Draken
Beskrivning
Typ Jakt
Besättning 1
Första flygning 25 oktober 1955
I aktiv tjänst 1960 - 1999
Tillverkare Saab
Data
Längd 15,34 m
Spännvidd 9,42 m
Höjd 3,89 m
Vingyta 49,2 m²
Tomvikt 8,25 ton
Max startvikt 17,6 ton
Motor Volvo Flygmotor RM6C, Rolls Royce Avon series 300, axialkompressor med efterbrännkammare
Dragkraft 78,4 kN
Prestanda
Max hastighet Mach 2
Transporträckvidd 1 763 km
Max flyghöjd 19 995 m
Stigförmåga 10 500 m/min
Lastförmåga
Lastförmåga 11,4 ton
Beväpning
Kanoner / kulsprutor 30 mm automatkanon m/55
Robotar Rb 24, Rb 27, Rb 28
Raketer 7,5 cm jaktraketer
Övrigt I tjänst i det svenska flygvapnet mellan 1960-1999.
Antal flygplan: 615.
Startsträcka 650 m
Cockpit i en J 35A. Foto:towpilot
SAAB DRAKEN.png

Saab 35 Draken är ett enmotorigt svenskt jaktplan som utvecklades av Saab för det svenska flygvapnet, där den ersatte J 29, J 32 och J 34. Flygplanet var i militär tjänst i över 40 år i fyra europeiska länder.

Innehåll

Historia

Omkring år 1950 insåg Sverige att man behövde ett jaktplan som kunde genskjuta de nya kärnvapenbestyckade bombplanen som kunde flyga snabbare än ljudet. Flygplanet skulle vara utrustat med radar och även det vara kapabelt att flyga snabbare än ljudet. Dessutom ha en mycket bra stigförmåga, lång räckvidd, uthållighet samt förmåga att bära de vapen som krävdes för uppdraget. Därtill skulle flygplanet ha möjlighet att starta och landa på vägbaser, vilket var standard för det svenska flygvapnet. Chefskonstruktör för projektet blev Erik Bratt.

Valet föll på en konstruktion med en smal flygkropp med en dubbel deltavinge. Denna vingtyp gav goda flygegenskaper vid höga hastigheter på grund av den inre, mera pilformade vingen. Den yttre deltavingen kunde då kombinera detta med goda flygegenskaper vid lägre hastigheter. Den tjocka inre vingen medgav stora bränsleutrymmen och även bra utrymmen för landställ och fasta vapenfästen. Den gjorde även konstruktionen mycket stabil. Dock kom med deltavingen en mindre trevlig egenskap i form av risken för superstall. Detta kunde inträffa vid hög alfa då man vid oaktsamhet snabbt kunde förlora all fart. Flygplanets nos pendlade då våldsamt upp och ned och förlorade snabbt höjd. Senare integrerades flygträning i urgång av superstall i typinflygningsskedet, TIS 35, med Sk 35C försedd med en för ändamålet modifierad bromsfallskärm.

Designen utvärderades i ett provflygplan benämnt SAAB 210 Draken. Detta flygplan var byggd i en mindre skala (1 till roten ur 2; omkring 70 %), och blev därför inofficiellt omdöpt till 'Lill-Draken' efter att första prototypen till SAAB 35 flugit. SAAB 210 användes enbart vid underljudsflygningar. Detta flygplan är idag utställt vid Flygvapenmuseum i Linköping. Namnet Draken kom från dess likhet rakt uppifrån i formen med en 'flygande drake', och hade ingenting med det eldsprutande sagodjuret att göra

Den första prototypen flög i oktober 1955 och leveranserna av den första versionen, J 35A, började 1959. Denna version hade en Rolls-Royce Avon 200-motor (i Sverige kallad RM 6B) som gav 64,1 kN kraft tillsammans med en svensktillverkad efterbrännkammare.

Draken konstruerades som ett höghöjdsjaktplan, men visade sig även vara mycket kapabelt vid lägre höjder. En spaningsversion, S 35E, tillkom senare, liksom ett tvåsitsigt skolversion, Sk 35C. Draken exporterades även till Danmark, Finland och Österrike.

Totalt byggdes 644[1] Drakenflygplan. De tjänstgjorde i fyra olika flygvapnen i sammanlagt 46 år (1959-2005). Än i dag flyger några civilt i USA. Dessutom hålls några flygplan luftvärdiga i Sverige och Danmark för uppvisningsändamål.

Den 15 januari 1960 flög för första gången ett svenskt jaktflygplan i dubbla ljudhastigheten. Det var provflygaren kapten Erik Dahlström som i en J 35B Draken satte rekordet i planflykt.[2]

Versioner

Följande versioner användes i det svenska flygvapnet:

J 35A - 90 flygplan av denna version byggdes och levererades under 1959-1961. Från och med det 66:e flygplanet gjordes baksektionen längre för att få utrymme med en ny efterbrännkammare (EBK). Man blev då även tvungen att införa ett infällbart sporrhjul. Denna modifiering gav ökad dragkraft då EBK användes. De två varianterna kallades allmänt för Adam kort och Adam lång.

J 35B - 73 flygplan byggdes och levererades under 1962-1963. Denna version fick så småningom en bättre radar, bättre sikten för att bli integrerat i det svenska STRIL 60-systemet.

Sk 35C - Totalt byggdes 25 stycken J 35A med kort bakkropp om till en tvåsitsigt skolversion. Ombyggnaden gjordes så att man relativt lätt kunde återställa flygplanen till 35A om nödvändigt. Versionen saknar beväpning.

J 35D - Denna version byggdes i 120 exemplar och levererades mellan 1963-1964. Man hade nu bytt motor till den starkare Rolls-Royce Avon 300 (RM 6C), som kunde leverera 77,3 kN kraft med tänd efterbrännkammare. Senare köpte SAAB tillbaka 24 flygplan och konverterade dessa till J 35Ö (ibland benämnd J 35OE) för export till Österrike.

S 35E - Totalt 60 stycken flygplan i en spaningsversion där radar och beväpning gett plats för kameror (av lod- och snedbildstyp). Av dessa var 28 stycken ombyggda J 35D.

J 35F - Totalt 230 flygplan av denna version med förbättrad elektronik byggdes. J 35F hade integrerade radar- siktes- och robotsystem. Man förbättrade även avioniken. Beväpningsalternativen blev flera och effektivare, men en av automatkanonerna försvann för att ge plats åt elektronik. J 35F2 var en modifierad variant på 35F som var utrustad med en så kallad IR-sökare, infrarödsensor. J 35F levererades mellan 1965 och 1972.

J 35J - Mellan 1987 och 1991 gångtidförlängdes 67 stycken J 35F genom uppgradering till J 35J-standard. Denna variant hade uppgraderad elektronik, en moderniserad automatkanoninstallation, fler fästen för robotar samt en större bränslekapacitet. Den sista operativa J 35J gjorde sin sista flygning 1999. Alla Drakenversioner finns att beskåda vid Flygvapenmuseum i Linköping.

Danmark

År 1968 blev det Kongelige Danske Flyvevåben första exportkund för SAAB Draken i och med en beställning på flygplan för två skvadroner. Kontraktet kom att innehålla 20 stycken F-35 som var en specialutvecklad attackversion som baserade sig på J 35F, 20 stycken RF-35 spaningsflygplan och sex TF-35 skolflygplan. Danmark erhöll sitt första flygplan den 1 september 1970, när tre F-35 levererades till Karups flygvapenbas där de kom att placeras i eskadrarna 725 och 729.

År 1973 beställdes ytterligare fem stycken TF-35. Dessa var tvungna att byggas "för hand" eftersom serieproduktionen då avslutats till förmån för Viggen. Sammanlagt hade danska flygvapnet 51 Drakenflygplan.

Den danska 35XD:s (XD uttyds "Export Danmark") flygkropp avvek från den svenska versionen i många avseenden, huvudsakligen eftersom den danska varianten närmast var ämnad för markattack än för luftstrid. Man förstärkte flygkroppen för att flygplanet skulle kunna bära tyngre last på nio förstärkta fästen samt utöka sin interna bränslekapacitet med 40%.

Avioniken uppgraderades i Danmark i mitten på 1980-talet och inkluderade en Marconi HUD, Head-Up Display, en dator för vapenstyrningen och en laseravståndsmätare, som tillsammans med ett nytt INS navigationssystem förde vapensiktet och navigationsnoggrannhet i närheten av de som uppnåddes av Danmarks F-16 flygplan. De sista danska Draken flög i slutet av 1993 när Eskader 729 upphörde.

Benämning Antal Tidsperiod Övrigt
Danmark
F-35 20 1970 - 1991 Markattackflygplan
RF-35 20 1970 - 1993 Spaningsflygplan
TF-35 11 1970 - 1991 Skolflygplan

Finland

I Finland använde man ett flertal varianter. I Finland fick de en ny beteckning genom att man tog bort prefixet och tillförde ett "S" efter benämningen.

Den andra exportordern för Draken kom från Finländska flygvapnet i april 1970. Man beställde då 12 st allväders Saab 35XS (Export Suomi) som skulle sättas ihop i Finland av Valmet. Sju J 35B som hade fått sin allvädersavionik borttagen leasades till det finländska flygvapnet som förberedelse för de nya flygplanen. Dessa J 35B köptes av det finländska flygvapnet 1976 och gavs beteckningen 35BS.

Det första nybyggda Saab 35XS levererades i april 1974, och det sista flygplanet levererades 1975. Dessa flygplan kallades 35S i Finland. Sex före detta svenska J 35F (35FS i Finland) och tre Sk 35C (35CS) köptes 1976 vid samma tidpunkt som man köpte de leasade 35BS. Ytterligare en order om begagnade J 35F (18 flygplan) och Sk 35C (2 flygplan) kom 1984. Leveransen av de tvåsitsiga skolflygplanen betydde att pilotträningen på Draken nu kunde ske i hemlandet i stället för i Sverige.

Inledningsvis levererades flygplanen till flygdivisionen HävLLv 11 vid Tavastlands flygflottilj som var baserad vid Tikkakoski nära Jyväskylä i centrala Finland. Senare omflyttades HävLLv 11 till nordligaste Finland där den placerades vid Rovaniemiflygbasen vid Lapplands flygflottilj. År 1984 bildades en andra Drakendivision (HävLLv 21) vid Satakunta flygflottilj vid Pirkkala, nära Tammerfors i sydvästra Finland.

Efter andra världskriget var Finland begränsat av ett avtal från 1950 till 1989 med de allierade segernationerna, om att ha högst 60 stycken stridsflygplan. Denna restriktion omfamnade dock inte skolversioner av stridsflygplan eller skolflygplan som kunde användas till taktiska uppdrag utöver sin primärfunktion. Jaktplanen 35S och 35FS klassades därmed som stridsflygplan medan det tvåsitsiga skolflygplanet 35CS och övergångsplanet 35BS klassades som skolflygplan.

År 1990 utrustades flygplanen med rems/fackelkastare och ytterligare två vapenfästen. Vissa av de finländska Drakenflygplanen kunde utrustas med den ryska infrarödstyrda roboten R-35 (AA-2 Atoll).

Alla 35BS togs ur tjänst i slutet av 1995. HävLLv 11 i Rovaniemi kom att flyga Draken fram tills den 16 augusti, 2000DK-201 gjorde en sista uppvisning.

Under alla år som Draken var i bruk i Finland inträffade endast två haverier. Under en flygning i januari 1974 började flygplanets generator att brinna, men piloten nödlandade och klarade sig oskadd. Ett haveri med dödlig utgång inträffade den 14 november 1995 när ett flygplan kolliderade med marken på grund av en felinställd höjdmätare.

Benämning Antal Tidsperiod Övrigt
Sverige Finland
J 35A 35AS 1 1974 - 1985 Användes för utbildning av flygmekaniker. Flög aldrig i finländsk tjänst.
J 35B 35BS 8 1972 - 1997 Sju användes för inskolning och reguljär tjänst.
Ett användes 1974-1985 för utbildning av flygmekaniker. Flög aldrig i finländsk tjänst.
Sk 35C 35CS 5 1976 - 2000 Användes som skolflygplan. Ingen beväpning.
J 35F 35FS 24 1976 - 2000 Jaktplan.
Saab 35XS 35S 12 1974 - 1998 Jaktplan.

Österrike

I Österrike var planet i tjänst från 1987 till 25 november 2005 som J 35Ö (i engelskspråkiga länder som J 35OE).

Draken i österrikisk specialmålning

Beslutet om att köpa Draken togs inte lätt i Österrike. Redan år 1968 diskuterade man anskaffandet av 12 Draken. Affären stannade dock vid införskaffandet av enbart skolflygplanet Saab 105Ö. Nästan 20 år senare beslöt man slutligen att införskaffa 24 Draken för den federala österrikiska armén. Därtill köpte man ett flygplan för markträning. På grund av flygplanets då höga ålder möttes beslutet av högljudd kritik. Flygplanet hade dåligt rykte i österrikiska medier där den kallades "det högljudda gamla flygande järnskrotet" och de svenska instruktörerna möttes ibland av oförtjänt hård kritik.

År 1985 inköptes 24 stycken J 35D. Dessa flygplan hade byggts mellan 1960 och 1963 men genomgick en komplett översyn i Sverige. Man installerade bland annat F-versionens fågelkollisionsäkra fronthuv och målade om flygplanen med en ny typ av färg. Flygplanen som fick benämningen J 35Ö flögs till Österrike mellan juni 1988 och augusti 1989 där man genast började träna upp de österrikiska piloterna.

Trots att den österrikiska försvarsmakten uttryckt sin önskan om robotvapen levererades flygplanen enbart med två 30mm automatkanoner. Bristerna med detta visade sig under Jugoslavienkrisen år 1991 då jugoslaviska flygplan upprepade gånger kränkte det österrikiska luftrummet. Därför införskaffade man svensktillverkade infrarödstyrda robotar av typen AIM-9 P3 "Sidewinder". Flygplanen behövde inte modifieras för denna anskaffning eftersom planet redan var kompatibelt med detta vapen. Under ett uppgraderingsprogram installerades även bromskrokar av dansk modell, radarvarningselektronik samt ny radioutrustning.

År 1999 köpte man ytterligare 5 flygplan från F 10 Ängelholm som flögs ner till Österrike för att användas som reservdelar till de befintliga flygplanen.

Benämning Antal Tidsperiod Övrigt
Sverige Österrike
J 35D J 35Ö 24 1985 - 2005 Jaktplan

Litteratur och källor

  • Jørgensen, Jan: Saab 35 Draken - Dubbeldelta för fyra länders försvar (1997) ISBN 91-7266-145-3
  1. Nationalencyklopedin, Femte bandet (DIO-ET), Bokförlaget Bra Böcker, 1996, ISBN 91-7024-621-1.
  2. Panorama 60 - en bokfilm från Bonniers Folkbibliotek, red. Per-Erik Lindorm, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1960 s.68

Kuriosa

Det har cirkulerat ett rykte om att Draken skulle sakna egentlig maxhastighet, detta som en effekt av att bränsletankarna vid full motoreffekt (på grund av efterbrännkammarens bränsletörst) skulle vara tömda innan den teoretiska maxhastigheten uppnåtts. Sannolikt saknar detta dock verklighetsförankring.

Om man utgår från att Sverige hade 615 st Drakenplan och alla var i luften samtidigt, så skulle det finnas ett Drakenplan på varje ruta om 27 gånger 27 km.

Externa länkar


Personliga verktyg