Skänninge nunnekloster

Från Rilpedia

(Omdirigerad från S:ta Ingrids kloster)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Skänninge nunnekloster, även kallat S:ta Ingrids kloster, var ett dominikanerkloster i Skänninge, nuvarande Mjölby kommun, Östergötlands län.

Innehåll

Dominikanerkloster

Skänninge nunnekloster hette ursprungligen S:t Martins kloster, uppkallat efter Martin av Tours, det västerländska klosterväsendets grundare. Klostret anlades vid S:t Martins kyrka nordväst om Skenaån. Liksom stadens munkkloster, S:t Olof, tillhörde nunneklostret dominikanerorden.

Klostrets instiftare: Ingrid Elofsdotter

Bröderna Johan Elofsson och Anders Elofsson skänkte godsen Nyckelby i Västra Stenby socken och Medhamra i Hagebyhöga socken, båda i Aska härad samt gods på Öland till sin syster Ingrid Elofsdotter (Elofssönernas ätt) som instiftade klostret. Även systern Kristina Elofsdotter donerade till klostret. De fyra syskonens släkt, Elofssönernas ätt, tillhörde vid 1200-talets slut rikets högsta aristokrati. Förutom fädernegodsen ägde ätten också gårdar i Ottenby på Öland. Johan Elofsson var riddare av Tyska Orden i Livland och svärfar till Upplandslagmannen och riddaren Birger Persson, heliga Birgittas far.

Invigning 1281

Klostret grundlades 1272 och invigdes den 12 augusti 1281. Ingrid blev klostrets abbedissa, men avled redan den 2 september 1282. Klostret kallas ofta S:ta Ingrids kloster. Detta namn började användas först mot medeltidens slut.

Sista kungliga skyddsbrevet 1521

Kung Magnus Ladulås utfärdade 1282 skydds- och privilegiebrev för Skänninge nunnekloster. År 1353 donerade kung Magnus Eriksson Bjälbo kungsgård till klostret. År 1504 flyttade nunnorna vid Kalmar nunnekloster, S:t Johannes nunnekloster, till Skänningeklostret som övertog Kalmarklostrets tillgångar. Det sista kungliga skyddsbrevet utfärdades 1521 av Kristian II.

S:ta Ingrids kloster idag

Under 1920-, 30- och 40-talen grävdes rester av klostrets murar fram. På klostergården finns en delvis rekonstruerad brunn.

Källor i urval

  • Hanna Menander "S:ta Ingrid", i Tom Carlsson (red) ÖstgötaPlatser. En resa genom tid och rum, Riksantikvarieämbetet 2003
  • Skänninge stads historia, Skänninge 1970
  • Svenskt Biografiskt Lexikon del 13 Stockholm 1950 (sid 407ff)
  • Äldre svenska frälsesläkter del 1:1

Se även

Skänninge konvent

Personliga verktyg