Sävargården
Från Rilpedia
Sävargården uppfördes ursprungligen 1806 som sågverksherrgård i sengustaviansk stil i Sävar, 16 kilometer norr om Umeå och kom att spela en roll i 1808-1809 års krig mellan Sverige och Ryssland.
Innehåll |
Historia
När svenskarna under ledning av generalen Gustaf Wachtmeister drog sig söderut från Ratan och gick i ställning vid Sävar, upprättades det svenska högkvarteret i herrgården. Den 19 augusti, efter åtta timmars strider under slaget vid Sävar, tvingades svenskarna åter mot Ratan, varpå herrgården samma kväll togs i besittning av den ryske befälhavaren, generallöjtnant Nikolaj Michailovitj Kamenskij.
Herrgården togs ur bruk en bit in på 1900-talet. 1920 skänktes den av Sandviks Ångsågs AB som gåva till Västerbottens läns hembygdsförening och flyttades till Gammliaområdet i Umeå, där den 1921 återuppfördes.
Med undantag för krigsåren 1944-45, då byggnaden togs i anspråk som beredskapssjukhus för evakuerade från Finland, har Sävargården därefter främst använts som exklusiv restaurang och festlokal, från 1948 i regi av Umeåortens konsumtionsförening.
Mellan 1963 och 1964 restauerades byggnaden och en tillbyggnad, i en stil typisk för sin tid, lades till. Tillbyggnaden rymmer restaurangkök och en tid också ett elevgalleri för Konsthögskolan i Umeå.[1][2]
En brand 1972 totalförstörde övervåningen, som dock snart restaurerades.
1997 försåldes byggnaden av Västerbottens museum till Umeå universitet och stiftelsen Lars Färgares gård – egentligen en 1700-talsbyggnad på Gammliaområdet som använts av universitet för gästbostäder. I samband med det ägarskiftet togs restaurangrörelsen över av Håkan Lundgren, som drivit verksamheten till hösten 2007 då rörelsen och byggnaden togs över av Balticgruppen, som dotterbolag till Restaurang Viktor i centrala Umeå [3].
Kuriosa
I källarvåningen, uppkallad efter ovan nämnde Kamenskij, drevs under något årtionde med början i sent 1960-tal Umeås första pizzeria. Åren 1996–2003 användes källaren av Umeå Studentkår för en alternativ nattklubb.
Källor
- Sture Lövgren, I Ofredens spår – Historieteckning och minnesmöten över finska kriget 1808-1809 i Västerbottens kustland (1990).
- ↑ Olofsson, Sven Ingemar: Umeå stads historia 1888-1972, Umeå kommunfullmäktige, 1972, sid. 569.
- ↑ ”Umeå kommun: Arkitekturguide”. http://www.umea.se/omkommunen/faktaomumea/arkitekturguide.4.1382718810a4aa4f727800021746.html. sidan 31
- ↑ Västerbottens-Kuriren: Ny ägare till anrika Sävargården (kollad 2007-11-20)
