Säfstaholms slott
Från Rilpedia
Säftaholms slott, som sedan 1968 ägs av Vingåkers kommun, byggdes 1666 av Gustaf Larsson Sparre, som till arkitekt troligen hade Erik Dahlbergh, som var bosatt på närbelägna Skenäs.[1] Slottet brann ner 1762 och återuppbyggdes 1815 med endast smärre förändringar. I parken finns sedan mitten av 1800-talet moderträdet till Säfstaholmsäpplet.
Innehåll |
Historia
Sävstaholm var ursprungligen en by, kallad Sävsta. 1454 skänkte Måns Bengtsson (Natt och Dag) en del av byn till Julita kloster. Resten tillföll sonen Johan Månsson (Natt och Dag).
1604 drogs godset in till kronan, men återlämnades till överste Erik Soops hustru Anna. De bytte till sig byns återstående del, fick säterifrihet och lät uppföra de första byggnaderna. Efter sin makes död bytte Anna bort godset 1633 till sin kusin Åke Natt och Dag. Hans måg, riksrådet Gustaf Larsson Sparre, blev sedan ägare till slottet. Han dog barnlös, och godset tillföll Lars Svantesson Sparre, vars dotter Beata Märta Sparre 1697 blev gift med greve Claes Bonde av Sävstaholm. Genom hans sondotter övergick godset till ätten Bonde af Björnö.
Den stora omdaningen till landsresidens i engelsk stil ägde rum i början av 1800-talet under "den blinde excellensen" greve Gustaf Trolle-Bonde (som innehade slottet 1791-1855). Det var också då som slottets ryktbarhet grundlades och en av landets största privatsamlingar skapades. I slottet byggde han upp stora samlingar av böcker och konstverk, bl. a. skulpturer och tavlor. Han lät utföra omfattande nyodlingar och parkanläggningar samt byggde om slottet efter ritningar av Carl Christoffer Gjörwell. Trolle-Bonde hade under långa perioder konstnärer boende på slottet. En följd av detta är att motiv från orten finns på en rad verk av framstående målare. I början av 1900-talet skingrades den unika konstsamlingen, och så småningom även slottet. En period stod slottet öde. Vingåkers kommun började i slutet av 1980-talet en ambitiös satsning. I samråd med Södermanlands museum har man genomfört en betydande renovering av den representativa mellanvåningen. Denna speglar idag den miljö, som "den blinde excellensen" levde i.[2]
Efter Gustaf Trolle-Bonde innehades fideikommisset av brorsonen med samma namn, död 1884, samt dennes son greve Gustav Fredrik Bonde af Björnö. Hans äldste son, greve Carl Gustaf Bonde av Björnö, sålde godset 1920.
År 1934 startade Föreningen för sinnesslöa barns vård skolhemsverksamhet för barn med utvecklingsstörning på Sävstaholm, en verksamhet som fortlevde fram till år 1968, då landstinget i enlighet med omsorgslagen blev huvudman för verksamheten och då flyttades till den nybyggda Dammsdalskolan. Slottet köptes då av Vingåkers kommun. Det rustades upp i mitten av 1980-talet och används nu åter till konstutställningar.
Säfstaholms slott fick sitt nationella genombrott i samband med utställningen "Hon har talang - tyvärr", 2003, som belyste kvinnliga konstnärer under 1800-talet. Detta var dock den 15:e utställningen i ordningen som tagits fram, unikt för Säfstaholms slott.
Sommarutställningarna produceras lokalt av Vingåkers kommuns kulturchef, Lars Furborg.
Litteratur
- Jacobson, Staffan: Den blinde excellensens konstsamling på Säfstaholms slott och dess vidare öden. V. Vingåkers Hembygdsförenings årsskrift 1992, s. 22-32.
- Furborg, Lars (red.): En konstepok på Säfstaholm 1797-1855. Vingåkers kommun 1994. ISBN 91-972059-15
Referenser
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Säfstaholm, 1904–1926 (Not).
