Från Rilpedia

Rotröta är ett sjukdomsymptom som uppvisas av växter vars rötter angripits av vissa svampar och bakterier. Termen syftar också på den specifika sjukdom som orsakas av svampen Cylindrocarpon destructans. Var femte avverkningsmogen gran i Sverige är drabbad.^[1] Angripna stammar bryts ner inifrån och duger varken till timmer eller massaved. Rötan orsakas vanligen av svamparna rotticka eller honungsskivling och sprids på åtminstone två olika sätt:

• rotkontakt mellan angränsande träd (även av olika trädslag).
• spridning av svampsporer som infekterar träd med barkskador. Rötan kan även genom stubben komma ner i nyligen avverkade träds rotsystem och därifrån vidare till angränsade kvarlämnade träd. Detta är ett stort problem vid gallring.

Rotröta anses även kunna överleva slutavverkningar och infektera efterkommande skogsbestånd.

Skyddsåtgärder

Vid gallring då dygnsmedeltemperaturen överstiger 5 plusgrader används olika typer av bekämpningsmedel som appliceras på stubbarna för att förhindra rotröteinfektion. Urea och borsalt har traditionellt använts för detta ändamål, men behandling med pergamentsvamp som konkurrerar ut rottickan vinner allt mer terräng eftersom detta anses vara ett mer miljövänligt alternativ. Försök har visat att de tre typerna av preparat är ungefär lika effektiva och ger ett infektionsskydd som nästan motsvarar vinteravverkning.

Gallringsskördare har i regel utrustning i aggregatet för automatisk applicering av bekämpningsmedel i samband med trädfällningen, medan man vid motormanuell gallring applicerar preparat manuellt. Det bör återigen påpekas att rotröta även sprids genom skador i barken på kvarlämnade träd. Sådana skador uppkommer lätt genom ovarsam användning av moderna skogsmaskiner.

Efter att ett kraftigt rötangripet granbestånd har slutavverkats kan man välja att plantera tall eller lövträd som har större motståndskraft mot rotröteangrepp. Försök har däremot visat att lärk är ett olämpligt val som drabbas i till och med större utsträckning än gran. Det exakta spridningsmekaniserna mellan olika skogsgenerationer är ännu ej helt klarlagda. Den markberedningsteknik som används vid föryngringen misstänks ha viss betydelse i sammanhanget.

Referenser

1. ↑ Nationalencyklopedin.