Från Rilpedia

Markberedning är en åtgärd som utförs på kalhyggen för att underlätta föryngringen. Vid markberedning används skogsmaskiner som med hjälp av olika typer av redskap river undan humuslagret så att mineraljorden blottläggs. Numera är det vanligast med harvning eller fläckupptagning, tidigare förekom även brutalmetoden hyggesplogning. Vid hyggesplogning tas små diken upp över hela hygget, vilket visserligen förbättrar dräneringen på vattensjuka marker men samtidigt ger omfattande växtnäringsläckage. Tidigare var hyggesbränning en vanlig markberedningsmetod. Metoden har börjat användas igen och blir allt vanligare.

Markberedning underlättar själva planterings- och såningsarbetet och ger de nyplanterade plantorna fördelar som mindre konkurrens från omgivande vegetation och ett visst skydd mot snytbagge. Vid naturlig föryngring passar man på att markbereda under särskilt gynnsamma ”kottår”.

Miljöpåverkan

Slutavverkning, markberedning och skyddsdikning påverkar vattendraget genom att öka mängden partiklar som transporteras ut i vattendrag. Partiklarna slammar igen uppväxtbottnar för flodpärlmussla och lekbottnar för öring. Igenslamningen gör att de unga musslorna och rommen kvävs. Det är därför viktigt att beväxta skyddszoner finns mot vattendraget och att diken har översilningsområden där partiklar kan fastna.^[1]

Källor

1. ↑ Folder från WWF om hoten mot flodpärlmusslan