Från Rilpedia

Skötselåtgärder i trakthyggesbruk

Slutavverkning

Föryngring

Röjning

Gallring

Slutavverkning är en åtgärd inom trakthyggesbruk som innebär att ett avgränsat skogsbestånd helt avvecklas. Med slutavverkning kan även samma sak som kalhygge eller föryngringsyta, det vill säga själva resultatet av åtgärden, avses. Slutavverkning är en av flera former av föryngringsavverkning; den helt dominerande. Se vidare föryngringsavverkning.

Slutavverkning är en föryngringsåtgärd som bör utföras när skogen har blivit så gammal och volymtillväxten så låg att marken bättre skulle kunna utnyttjas av ett nyanlagt bestånd. Vid slutavverkningen fälls i princip alla träd som lämnats vid de föregående gallringarna. Om dessa utförts på ett riktigt sätt finns det i det aktuella beståndet en hög andel grova och raka träd som nu blir till värdefullt sågtimmer.

Av miljöhänsyn vidtas idag ofta åtgärder som:

• Kapning av så kallade högstubbar. Dessa två-tre meter höga trädrester ser lite märkliga ut men är en värdefull lokal för insekter.
• Ställning av så kallade evighetsträd som överståndare i det nya beståndet.
• Gamla torra träd lämnas för fågel- och insektslivets skull.
• Kantzoner kring vattendrag.

Slutavverkningar är i Sverige sedan länge helt mekaniserade. Fällningsarbetet och virkestillredningen utförs av så kallade skördare medan skotare svarar för utdrivningen av stockarna från avverkningsplatsen. För privata skogsägare står i huvudsak två olika former av avtal till buds när skogen ska avverkas: avverkningsuppdrag respektive rotpostförsäljning.

Efter en slutavverkning är skogsägaren lagvägen förpliktad att återbeskoga området. För underlätta denna föryngring genomförs i regel någon form av markberedning.