Från Rilpedia

Trakthyggesbruk är det skogsbrukssätt där skogens slutavverkning utföres i bestämda utstakade större eller mindre kalhyggen eller föryngringsytor.

Trakthyggesbruk i svensk barrskog

Skötselåtgärder i trakthyggesbruk

Slutavverkning

Föryngring

Röjning

Gallring

Efter att ett område huggits kalt vidtas föryngringsåtgärder som plantering eller så kallad naturlig föryngring för att återbeskoga det. Efter föryngringen växer ett likåldrigt skogsbestånd upp som därefter brukas som en enhet, eller med som det heter med fackspråk, en avdelning. Om avdelningarna är arealmässigt tillräckligt stora ger trakthyggesbruk på ett helt annat sätt än blädning möjligheter till att bedriva ett kostnadseffektivt skogsbruk.

En skogsfastighets avdelningar delas in i åldersklasser och följs upp i en så kallad skogsvårdsplan. Man eftersträvar en jämn fördelning av skogsmarken mellan åldersklasserna, vilket medför att både fastighetens virkesförråd och avkastning håller sig på en jämn nivå över tiden.

När plantorna vuxit till sig röjs avdelningen en eller två gånger för att man ska komma till rätta med uppslag av lövsly och få ner antalet träd per hektar till en lämplig nivå.

Någon gång efter att beståndet slutit sig, det vill säga då kronorna från angränsade träd växt ihop, gallras avdelning för att gynna de framtida huvudstammarna.

Cirkeln sluts genom att avdelningen slutavverkas, vilket sker cirka 80-120 år efter att den föryngrats.

1919 menade Nordisk familjebok att "trakthuggningen är, i motsats till blädningen, det skogsbrukssätt som ger största öfverskådlighet i skogen" med varnade samtidigt för att "vid trakthuggningen frestas skogsmannen till alltför schablonmässig afverkning, medan blädningen medger mera individuell skötsel af trädgrupperna."