Från Rilpedia

Blädning betecknade ursprungligen, såsom motsats till det ordnade skogsbruk, som infördes med trakthyggesbruk, det helt och hållet planlösa förfarandet att ur skogen uttaga de bästa och mest växtliga träden, var helst de finnas. Man har emellertid funnit, att trakthuggning är mindre lämplig under åtskilliga ganska ofta förekommande förhållanden (svårighet för virkets avsättning, berg-bunden och steril mark, exponerade lägen, alltför ringa skogsvidd m. m.) och att därför skogsavverkningen i stället bör ske genom utgallring av vissa träd eller trädgrupper, varvid dock bör förfaras efter en på skogens uppskattning och indelning grundad hushållningsplan. Till skillnad från den äldre, planlösa blädningen kallas nämnda skogsbrukssätt ordnad blädning.

Sedan 1870-talet har man hos oss skilt mellan vanlig blädning, där endast enstaka eller få träd tagas här och där, varigenom beståndet utglesas, så att plantor kunna uppspira; gruppblädning, då några flera träd tagas på samma ställe, så att en lucka uppstår, dit man inom få år, högst 10, återkommer med huggningen för att giva de uppkomna plantorna mera ljus; traktblädning, då så stort hygge tages, som för varje art är nödvändigt för att plantorna även framdeles kunna fortväxa och trivas; timmerblädning, då endast timmerträd vinnar avsättning och uttagas efter en på det befintliga trädantalet och tillväxten uppgjord hushållningsplan. Inom de allmänna skogarna har av dessa olika slag nästan uteslutande använts traktblädning och timmerblädning. Den förra skiljer sig från trakthuggning huvudsakligen däri att avverkningen under de första 20 åren (1:a perioden) äger rum inom två periodhyggen i stället för ett, varigenom den varje gång avverkade trakten blir mindre, och är sålunda traktblädning egentligen intet annat än trakthuggning med flera hyggesföljder.

Vid all ordnad blädning förekommer samma slags extra avverkning som vid trakthuggning, nämligen hjälpgallringar, rensnings- och beredningshuggningar, ljushuggningar m. m. De trädslag, som bäst lämpa sig för blädning, är de skuggfördragande och i ungdomen skuggbehövande, boken, silvergranen och vanliga granen. För de ljusbehövande trädslagen, såsom tall, måste utglesningen göras starkare eller luckorna större, om kraftiga plantor ska kunna uppspira och trivas.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).