Från Rilpedia

Hyggesbränning påminner om naturens eget sätt att sköta föryngringen. Skogsbränder var vanligare innan vi fick resurser att bekämpa elden. Metoden var vanligare förr och används idag främst i Norrland. Den lämpar sig bäst på friska till fuktiga ståndorter med tjocka inaktiva humustäcken.

Flertalet av dem större skogsbolagen som är certifierade måste bränna en viss areal årligen.

Genom hyggesbränningen gynnas markorganismerna som sätter fart på nedbrytningen. Det är viktigt att humuslagret inte brinner för hårt eftersom en för stor del av humuslagret då bränns upp. Markorganismerna kan då skadas.

Hyggesbränningen gynnar vissa brandanpassade växter och djur. Värmen får en del s.k. fröbanksarter att gro, som till exempel svedjenäva. Vissa sällsynta vedinsekter får tillgång till bränd ved vilket idag ofta är en bristvara.

Metoden kräver stor kunskap. Kostnaden varierar i stor utsträckning beroende på förutsättningarna.