Från Rilpedia

Rooibos (afrikaans för 'röd buske'), Aspalathus linearis, även kallad järnekbuske som enbart växer i ett begränsat område, Cederberg, på grund av de speciella klimatförhållandena i denna region. Cederberg är beläget i Västra Kapprovinsen i Sydafrika, cirka 25 mil nordväst om Kapstaden.

Rooibos-buskens blad används ofta på samma sätt som teblad. Den dryck som bereds på detta sätt kallas ibland felaktigt för "rött te" trots att det inte handlar om blad från teplantan.

Storskalig odling påbörjades under 1930-talet. Buskens blad plockas, strimlas och lämnas att jäsa i rullar eller nedgrävda i jorden, för att slutligen torkas. Jäsningsprocessen gör smaken starkare, och bidrar till att ge rooibos dess karaktäristiskt röda färg.

Rooibos har använts under flera hundra år i Sydafrika som medicinaldryck; rooibos påstås förhindra uppkomst av allergier och lindra kolik, astma, hösnuva, eksem och sömnlöshet. Den innehåller bland annat zink, magnesium, kalcium, mangan och fluor, och även superoxid dismutase, som tros motverka åldrandets oönskade effekter. I Sydafrika används rooibos också som en ingrediens i maträtter. Rooibos har under senare år kommit att bli allt mer populär som ett hälsosamt alternativ till te och kaffe.

Drycken var känd i Sverige redan under 1700-talet.

Teer gjorda på rooibos kan dra sex–åtta minuter. Detta är möjligt tack vare att rooibos inte utvecklar ämnen som gör drycken bitter. Rooibos innehåller heller inget tein (koffein) som är ett uppiggande ämne, detta gör att teer gjorda av rooibos är väldigt bra att dricka på kvällen.

Redan på 1770-talet "upptäckte" den svenska botanisten Carl Peter Thunberg rooibos, som betyder ”den röda busken”. Han såg hur den användes av Khoisan-folket. Det var Thunberg som först spred kunskapen om busken till Europa, och gav den dess vetenskapliga namn Aspalathus linearis.