Från Rilpedia

Realismen som litterär epok varade från omkring 1830 till 1860, men genomsyrar även idag majoriteten av all litteratur som ges ut . Under epoken blir en strävan efter att skildra omvärlden så realistiskt som möjligt, det vill säga ur ett mer eller mindre objektivt och vetenskapligt perspektiv, tongivande. Realismen som stilriktning är dock parallell med andra riktningar som senromantik, naturalism och symbolism - där naturalismen kan sägas vara en förlängning av och en yttersta konsekvens av realismen. En av de tidigaste förekomsterna av termen realism i den nutida betydelsen är i Mercure français du XIXe siècle in (1826) i vilken ordet används för att beskriva en doktrin som baseras på att man inte ska imitera tidigare konst utan i stället använda naturen och det samtida livet som förebild.^[1] Realistiska drag fanns redan tidigt i litteraturhistorien; men då i de "lägre" genrerna, vilket lett till att man inte sett till den när man periodindelat litteraturhistorien.^[2] Om man ser realism som ett sätt att skriva har realistisk litteratur skrivits oavbrutet fram till idag.^[3] Naturalismen är en radikalare form realism som använde sig av manifest för hur litteratur skulle skrivas, medan realismen snarare är en litteraturvetenskaplig efterkonstruktion.

Innehåll 1 Historisk bakgrund 2 Litteraturen 2.1 Litterära kännetecken 2.2 Följetongsromanerna 3 Realismen i Sverige 4 Referenser

Historisk bakgrund

Realismens rötter kan i England spåras tillbaka till författare som Defoe och Richardson medan den i Skandinavien inte kommer förrän efter högromantiken. Realismen är nära förknippad med liberalismen vilket gör att man symboliskt kan koppla realismen till julirevolutionen i Frankrike.^[4]

Perioden då realismen varade, det vill säga mellan 1830 och 1860, var en period präglad av snabb samhällsutveckling. Denna tid kom att kallas den industriella revolutionen. Massor av människor flyttade från landsbygden till städerna för att få arbete. Där levde flertalet under omänskliga förhållanden och arbetade långa arbetsdagar för svältlöner. Barnarbete var vanligt. Flera revolter mot orättvisorna i Europa slogs ner under denna tid.

Industrin innebar revolution för tidnings- och bokutgivningen. Nu kunde litteraturen massproduceras billigt med hjälp av maskiner. Den första "snellpressen" byggdes 1812.^[5] Fler och fler människor lärde sig även att läsa, vilket innebar att författarna numera inte behövde skriva böcker och tidningar för kyrkan eller staten, utan att det uppstod en marknad för de billiga böckerna.

Man började alltmer förklara verkligheten med hjälp av vetenskapen istället för med religionen. Kyrkan började förlora sin tidigare oinskränkta makt och folk började leta efter svar på livsfrågorna på andra håll (sekularisering). Industrin blev viktigare och viktigare i samhället, vilket speglas i författarnas texter från denna period. De skildrade gärna folket och samhället som det faktiskt var. Censuren avskaffades i många europeiska stater under denna period. Detta innebar dock inte att författarna kunde säga precis vad de ville, de kunde fortfarande åtalas för hädelse, landsförräderi eller osedlighet. För att undvika problem med myndigheterna skrev författarna gärna ironiskt.

Litteraturen

Litterära kännetecken

Den realistiska litteraturen satte vanliga människor och vardagliga händelser i centrum, till skillnad från romantisk litteratur som gärna skildrade undantagsmänniskor, ädla hjältar och demoniska skurkar. Man skildrade helst inte övernaturliga händelser, allt skulle kunna förklaras förnuftsmässigt. Man ville visa hur verkligheten verkligen var för de flesta människor, istället för att drömma sig bort i sagornas värld. Kravet på verklighetstrohet kolliderade ofta med kravet på författarna att det skulle sälja bra. Därför kan man säga att den sortens litteratur som gavs ut som månadsföljetonger knappast var realistiska.

Ofta leder detaljrealismen hos författare som till exempel Jonathan Swift att berättelsen blir fragmentarisk och läsaren förlorar överblicken och sammanhanget. Det gör att det ofta är upp till läsaren att tolka den realistiska prosans budskap utifrån sin egen världsbild. Även om innehållet i böckerna var realistiskt var den språkliga realismen inte särskilt utvecklad; till exempel återges inte dialoger särskilt realistiskt.^[6]

Klasskillnaderna var på den här tiden mycket stora och många författare skrev om just detta. 1848 skrev Karl Marx och Friedrich Engels det Kommunistiska manifestet. Deras idéer kan sammanfattas med att de ville avskaffa rätten till privat ägande av produktionsmedlen, istället skulle de ägas av staten eller folket, på så sätt skulle rikedomarna delas lika, istället för som det var då, där en liten klick var stormrika medan större delen av befolkningen levde under urusla omständigheter.

Följetongsromanerna

Under 1800-talet blev det allt vanligare att romaner utgavs som följetonger. Illustrerade månadsmagasin och häftesutgivna romaner var den tidens familjeunderhållning för medelklassen. Man gav ut romaner som följetonger som det gick att prenumerera på. I takt med att medelklassen i städerna ökade kom fler och fler månadsmagasin. Konkurrensen var stor, och det gällde att knyta så många läsare som möjligt. Författarna till dessa romaner styrdes hårt av de många regler som gällde.

Berättelsen skulle ofta vara lätta att ta till sig, vara spännande, särskilt i slutet av varje avsnitt. Karaktärerna skulle vara okomplicerade, jättesnälla hjältar och demoniska bovar, inga mellanting. De fick inte vara läskiga, för de skulle läsas inför hela familjen. Slutet skulle alltid vara lyckligt. Romanerna var inte av särskilt hög kvalitet. Oftast var det snabbt skrivna arbeten (vad vissa skulle kalla skräplitteratur).

Charles Dickens började som författare för sådana här historier men när han blivit berömd började han skriva mer realistiskt och allvarligt och började skriva om sociala orättvisor i samhället, till exempel i "Oliver Twist". Detta till trots fortsatte hans läsarskara bara att öka.

Realismen i Sverige

I Sverige var realismen i förbund med liberalismen precis som i resten av Europa. Under perioden 1830-1880 etablerar sig pressen och prosaberättelsen för en bred publik. Det är dock svårt att göra en periodindelning då bara ett fåtal betydande författare debuterar och inga nya radikala program läggs fram. Den händelse som brukar få markera denna epok är grundandet av Aftonbladet år 1830. I Aftonbladet förekom de mycket populära följetongsromanerna som var typiska för sin tid.

Till de realistiska prosaförfattarna räknas Fredrika Bremer, Carl Jonas Love Almqvist och Erik Gustaf Geijer. Almqvist är ett exempel hur romantiken blandades och samexisterade med den realismen; Almqvist skrev romantisk lyrik parallellt med sin realistiska prosa. I det då svenska Finland nådde romantiken, med Johan Ludvig Runeberg i spetsen, sin höjdpunkt under 1830- och 40-talet vilket gör periodindelningen ännu svårare.

Under 1870-talet började litterturen alltmer inriktas på debatt. Starka nordiska karaktärer som Georg Brandes och Henrik Ibsen samt införandet av naturalistiska tankegångar från Frankrike inledde det som litteraturhistoriker kallar åttiotalet och det moderna genombrottet i Norden.

Referenser

1. ↑ Encyclopædia Britannica. 
2. ↑ Staffan Bergsten & Lars Elleström: Litteraturhistoriens grundbegrepp, Studentlitteratur, Lund 2004, Andra upplagan, sid. 69. ISBN 91-44-04255-8. 
3. ↑ Staffan Bergsten & Lars Elleström: Litteraturhistoriens grundbegrepp, Studentlitteratur, Lund 2004, Andra upplagan, sid. 69. ISBN 91-44-04255-8. 
4. ↑ Staffan Bergsten & Lars Elleström: Litteraturhistoriens grundbegrepp, Studentlitteratur, Lund 2004, Andra upplagan, sid. 70. ISBN 91-44-04255-8. 
5. ↑ Staffan Bergsten & Lars Elleström: Litteraturhistoriens grundbegrepp, Studentlitteratur, Lund 2004, Andra upplagan, sid. 69. ISBN 91-44-04255-8. 
6. ↑ Staffan Bergsten & Lars Elleström: Litteraturhistoriens grundbegrepp, Studentlitteratur, Lund 2004, Andra upplagan, sid. 70. ISBN 91-44-04255-8.