Från Rilpedia

Rayleigh-spridning, uppkallad efter Lord Rayleigh, är spridning av ljus eller annan elektromagnetisk strålning av bundna elektroner. Spridning av fria elektroner kallas Thomsonspridning. Spridaren antas vara mycket mindre än ljusets våglängd. För större partiklar sker Mie-spridning. Rayleigh-spridning är en elastisk process, där den avlänkade strålningen har samma frekvens som den inkommande. Inelastisk spridning av bundna elektroner är Ramanspridning.

Ett exempel på Rayleigh-spridning är himlens (till synes) blåa färg. Rayleigh-spridning är nämligen proportionell mot λ^-4, där λ är våglängden, så ljus med hög frekvens, det vill säga blått ljus, sprids bäst.

Av samma anledning blir solen rödare och rödare vid solnedgång eftersom ljuset då har gått en längre väg genom luften. Så har blått och grönt ljus spridits bort från solljusets väg och det blir mest rödaktigt ljus som blir kvar.

Rayleigh-spridning kan användas för att mäta den lokala densiteten hos gaser, och indirekt temperaturen i de fall där trycket är konstant. Rayleigh-Thomson-spridning av röntgenstrålning i kristaller ger upphov till diffraktion som används inom röntgenkristallografin.

Referenser

Källor

• Eckbreth, Alan: Laser Diagnostics for Combustion Temperature and Species (2nd edition), Abacus Press, Kent, Storbritannien 1996. ISBN 90-5669-432-4.