Rödhuvad törnskata
Från Rilpedia
| ?Rödhuvad törnskata Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 Hane av nominatformen fotograferad vid Algarvekusten i Portugal.
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Tättingar Passeriformes |
| Familj: | Törnskator Laniidae |
| Släkte: | Törnskatesläktet Lanius |
| Art: | Rödhuvad törnskata L. senator |
|
|
|
| §Lanius senator Auktor: Linné, 1758 |
|
 Utbredningsområde
Häckningsområde Övervintringsområde |
|
 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Rödhuvad törnskata (Lanius senator) är en palearktisk tätting som tillhör familjen törnskator.
Innehåll |
Utbredning och taxonomi
Rödhuvad törnskata är en flyttfågel som häckar i södra Europa, Mellanöstern och nordvästra Afrika. Övervintringen sker i Centralafrika, söder om Sahara. En del fåglar från den östligaste delen av häckningsområdet övervintrar på Arabiska halvön, främst i Jemen. Enstaka individer kan ibland flyga långt utanför artens vanliga utbredningsområde och den har observerats i ett flertal nordeuropeiska länder.
Underarter
Arten delas upp i tre erkända underarter:[2]
- L. s. senator, inkl rutilans (Temminck, 1840) - nominatformen häckar i ett område som sträcker sig från Spanien, i sydvästra Europa, till västra Turkiet och norra Afrika.
- L. s. badius (Hartlaub, 1854) - häckar på öar i västra Medelhavet.
- L. s. niloticus (Bonaparte, 1853) - häckar i östra Turkiet, kring Levanten och österut till Iran.
Vissa auktorer särskiljer även populationen som häckar på Iberiska halvön och i nordvästra Afrika som underarten rutilans.[3]
Utseende
Rödhuvad törnskata är 17-19 centimeter lång, inräknat en omkring 8 centimeter lång stjärt.[4] Den har den för törnskatorna typiska kroppsformen, med kraftig näbb och en kompakt kropp med förhållandevis lång stjärt. Den adulta fågelns fjäderdräkten är främst svart, vit med brunrött huvud. Könen går att skilja åt då honans teckning är något ljusare, där det svarta går mer åt mörkgrått och det röda mer åt orangebrunt. Honan är också något mindre än hanen. Som juvenil och under första vintern är den på ovansidan vattrad i brunt, grått och vitt och påminner om en ljusare och gråare variant av juvenil törnskata.[4]
Det fyra underarter uppvisar vissa variationer i fjäderdräkten. Exempelvis saknar L. s. badius, i alla fjäderdräkter, den vita handbasfläcken på vingen, vilket övriga underarter har. Den har också mindre svart i pannan.[4] L. s. niloticus har istället en större vit handbasfläck och mer mycket svart i pannan. Denna underart anlägger också adulta drag under hösten, vilket är tidigare än de andra underarterna.[4]
Ekologi
Den rödhuvade törnskatan är dagaktiv och föredrar öppna marker bevuxna med spridda träd, där det helst också ska finnas fläckar av bar jord eller sand.
Dess föda är främst större insekter, som gräshoppor, skalbaggar, cikador och trollsländor, men även andra små ryggradslösa djur, liksom ödlor, små gnagare och småfåglar, samt vissa bär och frukter kan ingå i dess diet om möjligheten erbjuds eller om det är ont om annan föda.
Vanligen sitter den på en högre belägen plats, som i toppen av en buske eller på ett staket och spanar efter byten på marken. Som flera andra törnskator fångar den när det finns gott om byten ofta mer än den för tillfället kan äta. Den spetsar då dessa på vassa taggar på buskar eller andra liknande lämpliga föremål för att återvända senare.
Under häckningen bildar fåglarna par. Boet placerars ofta i ett buskage. Honan lägger vanligtvis 5 till 6 ägg som ruvas av honan i 14-15 dygn. Båda föräldrarna hjälps sedan åt att föda upp ungarna tills de är flygga vilket tar 15-18 dagar.[3]
Referenser
Noter
- ↑ Lanius senator på IUCN:s rödlista. Läst 12 april 2009.
- ↑ Clements Checklist version nov. 2008 (exceldokument), www.birds.cornell.edu, läst 2009-04-13
- ↑ 3,0 3,1 Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ↑ 4,0 4,1 4,2 4,3 Mullarney et al, 1999
Källor
Denna artikel är delvis baserad på en översättning från tyska Wikipedia, läst 2009-04-11.
Övriga källor
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D.: Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält., Albert Bonniers förlag, Stockholm 1999, första upplagan, sid. 326-327. ISBN91-34-51038-9.
