Från Rilpedia

Psykodynamisk psykoterapi är en grupp psykologiska behandlingsmetoder som bygger på såväl psykodynamisk och psykoanalytisk teoribildning som modern forskning. Termen psykodynamisk psykoterapi är i dag snarast att betrakta som ett paraplybegrepp för en rad psykologiska behandlingsmetoder med mindre inbördes skillnader.

Innehåll 1 Teori 2 Metod och tillvägagångssätt 3 Förekomst och effektivitet 4 Kritik 5 Källor 6 Externa länkar

Teori

Alla former av psykodynamisk terapi har på ett eller annat sätt influerats teoretiskt av den klassiska psykoanalysen. Gemensamma teoretiska utgångspunkter för olika psykodynamiska skolbildningar:

• en del av människans själsliv är omedvetet, det vill säga det är inte omedelbart tillgängligt för introspektion och reflexion.
• en människas handlingar och reaktionsmönster kan påverkas av omedvetna motiv och önskningar.
• det mänskliga psyket är ett sammanhängande system och psykiska problem måste förstås i sitt vidare sammanhang.
• tidigare erfarenheter har betydelse för individens sätt att handla, reagera och förstå sin livsvärld i nuet.
• individen påverkas av sina relationer, såväl pågående som avslutade.
• för att förstå en människas situation och problematik måste terapeuten ta hänsyn till varje individs specifika livssituation och -historia.

Kunskapsbasen för psykodynamisk terapi utvidgas ständigt. Moderna varianter av metoden bygger även på modern forskning, till exempel anknytningsteori och emotionsforskning.

Metod och tillvägagångssätt

En psykodynamisk terapi kan se olika ut beroende på vem det är som går i terapi och vad målsättningen är. Det typiska är att terapeut och klient träffas en eller två gånger i veckan. Behandlingens längd kan variera, från 10-12 möten till enstaka långa behandlingar om hundra tillfällen eller mer. Målet med psykodynamisk terapi är dels symptomförbättring, dvs. att problemet försvinner eller kraftigt minskar i betydelse, dels ökad mognad och insikt.

Terapeuten och klienten diskuterar vilka problem den senare upplever, och vad i klientens vardagsliv eller förflutna som kunnat orsaka problemen. Psykodynamiska terapeuter lägger stor vikt vid relationen som utvecklas mellan terapeuten och klienten, och hur klientens problematik manifesterar sig i den relationen.

Förekomst och effektivitet

Psykodynamisk terapi är den vanligaste terapiformen i Sverige. Med psykoanalys avses vanligen en psykodynamiskt orienterad terapi som pågår under en längre tid, där klienten och terapeuten träffas fyra till fem gånger i veckan. Metodens effektivitet är, precis som många andra terapiformers effektivitet, föremål för debatt och undersökning. Medan andra psykologiska behandlingsformer har utvärderats enligt traditionellt vetenskapliga metoder under ett par decennium har företrädare för psykodynamiska terapiformer inte varit lika flitiga på forskningsfronten. Under de senaste åren har det dock kommit fler och fler studier som med hjälp av vedertagna vetenskapliga metoder visat att psykodynamisk psykoterapi har goda effekter vid ett flertal psykiska problem.

Till den psykodynamiska skolans mest kända teoretiker hör Sigmund Freud, Carl Gustav Jung, Melanie Klein och Anna Freud.

Kritik

Psykodynamisk teori har genom historien ofta utsatts för hård kritik. Den har flera gånger förklartats som onödig ovh ovetenskaplig. I dag finns det dock ett starkt vetenskapligt stöd för PDT och den har visat sig vara lika effektiv i de laboratorieliknande RCT studier som i dag i allt större omfattning anses gälla som den enda sanna vägen till att hitta bevis för en terapis effektivitet. Det som ännu ej är bevisat är om det leder fram till bättre behandling i den kliniska vardagen, sk "best practice".

Källor

Ankarberg, P. (2006). Starkt vetenskapligt stöd för psykodynamisk psykoterapi: En kontinuerligt uppdaterad översikt av forskningsläget. http://www.riksforeningenpsykoterapicentrum.se/pdf-doc/Psykodynamiskpsykoterapi.pdf

Cullberg, J. (2003). Dynamisk Psykiatri. Stockholm: Natur och Kultur. ISBN 91-27-09336-0

Egidius, H. (1997). Psykologilexikon. Stockholm: Natur och Kultur. ISBN 91-27-07025-5

Leichsenring, F, (2005). Are psychodynamic and psychoanalytic therapies effective? A review of empirical data. International Journal of Psychoanalysis, 86, 1-26

Externa länkar

• Folkvett 4/2002: Var Freud vetenskapsman?
• [http://www.vof.se/links.php#cat68 Psykologisk pseudovetenskap

Information om olika psykoterapiinriktningar utgiven av Samrådsforum för psykoterapi. http://www.samradsforum.se/dokument/GulaOkt06.pdf

Riksföreningen psykoterapicentrum. http://www.rpc.nu