Emotion
Från Rilpedia
Emotion är ett sinnestillstånd som glädje, sorg, rädsla och vrede.
Innehåll |
Olika typer av känslor
Den vetenskapliga definitionen av känslan, eller emotionen, som den kallas i medicinsk litteratur är inte knivskarp, och skillnaderna mellan emotion, stämningsläge och drift är inte vidare definierad. Inom fysiologin brukar man dock skilja på tre typer av emotioner:
- Primära emotioner
- Brukar också kallas universella emotioner. Till dessa räknas företrädesvis känslan av att vara lycklig eller olycklig, förvåning, ilska, avsky, fruktan.
- Sekundära emotioner
- Brukar också kallas sociala emotioner. Till dessa räknas företrädesvis avundsjuka, skuldkänsla, förlägenhet, stolthet och blygsel.
- Bakgrundsemotioner
- Brukar också kallas basala emotioner. Till dessa räknas allmänna tillstånd som bland annat allmänt välbefinnande, allmän obehagskänsla, lugn eller spänning.
Känsloreaktioner och dess mekanismer
Känslor kommer ofta som reaktioner på händelser, händelsen är ett stimulus. Om ett stimulus är emotionellt relevant kallas det inducer eller förstärkare (reinforcer). Förstärkare delas upp i positiva och negativa, naturliga och förvärvade och mellan yttre och inre.
Känsla enligt humanioran
En känsla eller emotion kallas tillstånd som rädsla, vrede eller sorg, som de flesta människor har erfarenhet av men som kan vara svåra att definiera. Ett allmänt kännetecken hos känslor är att de har ett objekt, det som känslan riktar sig mot. Emotioner spelar en central roll inom psykologin, men även inom filosofin och kognitionsvetenskap.
Emotioner innefattar ofta upplevelser, fysiologiska förändringar och beteendetendenser. En sorgsen person är till exempel medveten om att ett sakförhållande som gör personen sorgsen föreligger, märker att vissa delar av kroppen påverkas av känslan (som att tårar tränger fram), och disponeras till att handla på ett speciellt sätt, till exempel att förändra det sakförhållande som orsakar sorgen. Olika emotioner brukar dessutom ofta medföra speciella kroppsliga uttryck, oftast ansiktsuttryck. Med tanke på att dessa uttryck närmast är universellt likadana anser många att de har en biologisk grund.
Emotioner bör skiljas från den närliggande, men distinkta, uppsättningen mentala tillstånd som brukar kallas stämningslägen (engelska: moods). De senare skiljer sig främst genom att de varar över en längre tidsperiod och genom att objekten för dem är oklarare. Två olika synsätt på emotioners uppkomst bör också skiljas åt; det ena lägret betraktar dem som resultatet av kognitiva överläggningar som innefattar hänsyn till olika slags värden, tidigare erfarenhet och bedömning av handlingsalternativen. Det andra lägret ser de snarare som automatiska reaktioner som föregår det kognitiva överläggandet.
Även inom handlingsområdet spelar emotioner enligt många en avgörande roll. Den skotske filosofen David Hume gick så långt som att hävda att utan emotioner ("passions" som han kallade dem) vore personer helt inaktiva, eftersom förnuftet i sig endast är och bör vara "passionernas slav". I och med att emotioner är knutna till handlingsdispositioner så leder de till att rikta våra handlingar mot utvalda mål, även om detta inte kan sägas gälla för alla emotioner. Ångest kan exempelvis snarare ha motsatt effekt, genom sitt desorganiserade av beteendet.
Man kan inom humaniora se känslan som:
- Fysisk upprördhet (subjektet erfar energiförändringar i kroppen, sinnestillstånd)
- Fysiska uttryck (typiska gester, ansiktsuttryck och kroppshållningar)
- Laddning (positiv eller negativ)
- Kulturellt, socialt och kognitivt sammanhang (av tankar om och värderingar av sammanhang)
- Intentionalt objekt (känslor handlar om något)
- Handlingstendens (rädsla är kopplat till flykt eller förlamning, ilska till aggression etc)
Referenser
- Uppslagsordet emotion från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 2008-01-14.
- Högre Cerebrala Funktioner Block 4 Textkompendium kurs i fysiologi för läkarstuderande Göteborgs Universitet ÅV 2008
