Anknytningsteori

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Anknytningsteori är ett psykologiskt forskningsfält som har sitt ursprung i John Bowlbys studier under 1950-talet på ungdomar som hamnat på kant med tillvaron. Vad de hade gemensamt var mycket ofta problematiska relationer till sina mödrar. Han studerade också spädbarn som enligt den tidens föreskrifter lämnades på sjukhus utan kontakt med sina föräldrar under flera veckor, och hur detta hade svåra effekter på dem. Vid denna tid var den dominerande åsikten att barns relationer till sina föräldrar var en biprodukt av att de förknippades med mat, och Bowlby gjorde en viktig insats för att visa på betydelsen av barnets unika, oersättliga relationer till sina omsorgspersoner.

Enligt Bowlby är människans barn biologiskt förberett att knyta an till sina omsorgspersoner, oftast föräldrarna, för att detta tjänar den evolutionära funktionen att hålla barnet borta från fara och därmed gagna barnets överlevnad. Under det första halvåret i livet är barnet socialt promiskuöst, men börjar sedan visa preferenser för de omsorgspersoner som det haft mest kontakt med. Vid ett års ålder har anknytningarna i princip formats till de primära omsorgspersonerna, de så kallade anknytningsfigurerna. Det visar sig i att barnet söker deras närhet, använder dem som "säkra hamnar" när det stressas och använder dem som "trygga baser" vid utforskning av omgivningen. Beroende på olika omständigheter, bland annat dålig omvårdnad, långa separationer eller förluster av anknytningsfigurer kan barnet utveckla en otrygg anknytning som kommer att prägla dess interpersonella orientering genom hela livet, menade Bowlby.

Bowlbys efterföljare Mary Ainsworth bidrog till anknytningsteorin genom att på 70-talet empiriskt börja studera olika typer av anknytningsstrategier som barnet använder, beroende på relationen till sina anknytningsfigurer. Hon beskrev riktlinjer för att identifiera typerna "trygg", "otrygg/undvikande" och "otrygg/ambivalent" anknytning beroende på barnets beteende gentemot sina föräldrar vid ett års ålder i en milt stressande situation, den så kallade strange situation. Detta visade hon också vara relaterat till föräldrarnas sensitivitet och responsivitet på barnets signaler under det första levnadsåret.

Mary Main och hennes kollegor utvidgade på 1980-talet anknytningsforskningen till att röra vuxnas anknytning. Hon utvecklade en semistrukturerad intervju, "Adult Attachment Interview", som med tillfredsställande vetenskaplig säkerhet kunde förutsäga en vuxen persons ofödda barns anknytning till densamme vid ett års ålder. Detta gav vetenskapliga belägg för Bowlbys hypoteser om anknytningens stabilitet genom livet, och den intergenerationella överföringen av våra anknytningsegenskaper.

Anknytningsteorin och -forskningen bär stora implikationer för människors psykosociala hälsa, sätt att relatera till andra människor, psykopatologi, romantiska relationer, psykoterapi med mera, och är ett växande forskningsfält inom psykologin. Grundat på anknytningsteori har både förebyggande och behandlade insatser utformats. En systematisk översikt av Bakermans-Kranenburg och medarbetare (2003) [1] av randomiserade kontrollerade studier redovisar 23 sådana undersökningar med en tydlig genomsnittlig effekt på förekomst av trygg anknytning. Effekten är större tydlig efter endast ett fåtal sessioner.

Litteratur

  • Josefsson, Dan. Linge, Egil. (2008). "Hemligheten: från ögonkast till varaktig relation." Natur och Kultur.
  • Broberg, Anders; Granqvist, Pehr; Ivarsson, Tord; Rishom Mothander, Pia. (2006). Anknytningsteori: Betydelsen av nära känslomässiga relationer. Stockholm: Natur och Kultur.
  • Broberg, Anders; Rishom Mothander, Pia; Granqvist, Pehr; Ivarsson, Tord; . (2008). Anknytning i praktiken - Tillämpningar av anknytningsteorin. Stockholm: Natur och Kultur.
  • Bowlby, John. (1969). Attachment and Loss: Vol. 1: Attachment. New York: Basic Books.
  • Bowlby, John. (1973). Attachment and Loss: Vol. 2: Separation. New York: Basic Books.
  • Bowlby, John. (1980). Attachment and Loss: Vol. 3: Loss. Sadness, and Depression. New York: Basic Books.
  • Handbook of Attachment: Theory, Research, and Clinical Applications. (1999). Cassidy, Jude; Shaver, Phillip R. (red.). New York: Guilford Press. Ny upplaga planeras utkomma 2007.

Aktuell avhandling

Personliga verktyg